Victor, Hjalmar och Maria tog sig till Klippen på följande sätt: pendeltåg från Floda till Göteborg, X2000 till Stockholm C (1:45 försenat pga trasigt tåg, precis som förväntat/befarat, vilket är en annan historia), Arlanda Express till Arlanda och därifrån flyg till Hemavan med mellanlandning i Vilhelmina (även här en försening på cirka 2 timmar). På de två sista delresorna hade vi resesällskap av Lina och Andreas. Så framåt kvällskvisten på fredagskvällen i slutet på juli kom vi fram till den välbekanta, timrade stugan alldeles vid Ume Älv i Klippen.
Ann-Christine och Kent anslöt också och då blev vi ett 8 man starkt fjällgäng. På bilden nedan är vi på utflykt tillsammans med en miljon myggor, konstateras efteråt med glimten i ögat...
Stugan i Klippen ligger bara ett par mil från gränsen till Norge, utmed Blå Vägen. Den höga stenen markerar riksgränsen och Niclas står med en gosse i varje land. Under detta besök vågade vi oss dock inte mer än några meter in i grannlandet.
Självklart fanns det lite fiske på agendan! Har man ingen båt får man vada ut i älven. Här ser vi två herrar Hörnquist mitt ute i älven, nere vid kraftverksutloppet, varav en har flytväst. Vacker plats, men inga dagaktiva öringar.
På bilden ovan instruerar Victor Maria och på bilden under instruerar Niclas Victor. (När Maria sedan instruerar Niclas blir det absolut jämlikhet). 
En bra fiskare har bra fiskehistorier där han måttar så händerna knappt räcker till.
Stugan är i ständigt behov av lite omsorg, ibland ren första hjälpen... I år fick de gamla fönstren sig en rejäl omvårdnad. Hört vid stugan under fönsterarbetet: "Vad har du i baken?" "Oj, det måste vara kitt."
Alla är mer eller mindre delaktiga i bestyren kring stugan. Victor utsåg sig själv till förste-eldare vid ceremonierna kring kvittblivningseldarna (med allt från gamla sängramar, till ett helt getingbo och några kalsonger utan resår). I rättvisans namn får vi nog utse Andreas (tredje-eldaren) till förste fönster-målare.
Hjalmar som i vanliga fall är en godmodig liten herre, led av att få en hel uppsättning kindtänder, med uppsvullet tandkött skiftande i blått och rött. Det fick en massa följder som vi inte behöver ta upp igen, för nu är tänderna ute och gossen åter godmodig.
Vi ska inte ge en för romantiserad bild av vår fjällvecka, för ibland vill man nästan gråta och ibland regnar det också. Men efter regn kommer solsken och har man blivit "ofräsch" kan man alltid ta sig ett dopp med fjällutsikt, i diskbalja eller älv...
Efter stugvistelsen tog vi oss ner de 40 milen till civilisationen i Umeå. Nästa blogginlägg kommer att visa vårt gästspel i bagarstugan vid Backens kyrka där.Vi summerar fjällveckan med en bild av fjällen som vi gillar. Den är tagen söderut ifrån broarna vid Strimasund några mil norr om stugan.
1 kommentar:
Tredje-eldaren och Fjärde(?)-eldaren skickar de allra största kitt-kramarna!
Skicka en kommentar