Jul i Västerbotten

Här ser vi barnen som åkt över 100 mil bil enkel väg till farmor och farfar för att fira jul. 

Det blev alltså över 200 mil bilresa totalt. På självaste julafton fanns det faktiskt lite snö på marken, som försvann efter några timmar. Men skridskoisen fanns kvar hela veckan.

Under det en vecka långa besöket hade farmor jullov och gjorde typiska farmor-saker med Victor, Hjalmar och Johanna. Som att läsa böcker och baka efter önskemål. Och som att gå sövningspromenader och steka pannkakor. 

Farmor hade även telefonnumret till Umeåtomten, så han kom förbi med fullproppad säck till de relativt snälla barnen. Förr i tiden minns Maria respekten, på gränsen till rädslan, som fanns för jultomten. Här mottogs tomten istället med öppna armar och kramar. Speciellt Hjalmar pratade oavbrutet i örat på tomten. 

På tal om Hjalmars förmåga att prata; farfar och Hjalmar åkte iväg och tvättade bilen innan jul. När de kom tillbaka berättade farfar hur Hjalmar hade pratat med alla han sett inne på bensinmacken. Då kontrade Hjalmar, som alltid har sista ordet, med att konstatera att farfar minsann pratade med alla han också. Och jo, det är ju så vi känner dem båda. :-)

Så mycket julefrid har det inte varit under julveckan. Tempot har varit högt, men glatt för det mesta. I olika konstellationer har det varit skridskoskola, lastbilstur till Lycksele, julkrubba och julotta i Tegs kyrka, uppbyggnad och plundring av pepparkakshus, matlagning som till exempel julskinkepizza med surdegspizzabotten, löpning med broddar, bastubad, mycket lek, biobesök på premiären av Emil-filmen och en hel del iPad. 

På vägen hem från Umeå unnade vi oss ett stopp med övernattning i Stockholm. Där blev det ett efterlängtat besök hos kusin Edvin på Söder.

 I eftermiddag har kusinerna från landet kommit hem igen. Och nu har vi inga långa bilturer planerade på ett tag...

Decembervecka

Under en kort och intensiv luciaperiod valde barnen Hörnquist att representera tomtesläktet. Hjalmar uppträdde på Kvisten med stor inlevelse. Han framförde som solist "Nu är det jul igen" där han varvade  släktingarna i refrängen med "…å det var inte sant för där emellan kommer faster/moster". Han uppträdde även som ensam pojke i luciatåget på AOKs våffelservering idag. Där gick också familjens lilla tomteflickan runt i lokalen och tittade och svängde på kroppen till slagdängor som "En sockerbagare" och "Goder Afton".

Årskurs 2 på Töråsskolan står traditionsenligt för skolans luciatablå. Som genrep sjöng eleverna i torsdags kväll för familjerna i matsalen. På själva luciadagen framfördes det väl inövade programmet först för hela skolan och sedan på Klockaregårdens äldreboende. Maria, som är klassförälder, följde hela luciadagen med klassen och fick ta del av både skolbespisning och lite klassrumsliv samt ansvara för logistiken av 22 luciautstyrslar med tillbehör och rekvisita.

Till sist en vacker bild från Anderstorps stormosse, som ligger runt knuten. Att blicka ut över en frostnupen mosse med låga tallar i gryningsljuset kan vara balsam i själen för en föräldraledig Västerbottning i exil….

Ser rött

Två kloka beslut under 2012 utvecklar sig fint. I rött.

Troll(asjön)

Trollasjön ligger några kilometer bort, långt in i skogen, omgiven av Trollabergen. En lugn och lite mystisk plats med små stigar och ett vattendrag med öring. Den bleka, men välkomna solen i andra halvan av november, lyste med full kraft i söndags. Här finns inte bara en bra plats att fika på, det är också en bra plats för att ta fina bilder på barnen, tänker en av föräldrarna.

 Som vanligt tar vi ganska många bilder, varav en bråkdel blir som vi tänkt…Men de bilder som inte blir som vi tänkt, speglar oftast mycket bättre hur familjen egentligen är. Alltså inte sittande på rad, på kommando. Utan mer krypande, petande, ålande, kittlande, retande och så vidare.

Danskt vatten

Vi har gjort en utflykt till Danmark och bott på badhotell i Fredrikshavn. Resan gick med färja och resesällskapet bestod återigen av familjen Foung. För att få ett litet avbrott från 2,5 dygn i pool åkte vi upp till Skagen för att få lite dagsljus och frisk luft. 

Och visst var det ett skönt ljus vid Grenen, platsen där Skagerrakoch Kattegatt möts, trots en i övrigt gråmulen novemberhelg.

Men att få bada i klorerat badlandskap och äta buffé med massa andra svenskar var ändå huvudaktiviteten. Victor, som var mer under än över vattnet, menade allvarligt att vi borde stannat i alla fall en vecka.  

Taklagsfest

Vilken tur att byggherren bjöd på taklagsfest så att snickaren slapp hänga upp byggherren i taknocken... Nu hänger grankransen där istället. Taket är på plats, avrinningen, de flesta takpannorna och nästan all röd ytterpanel. Snart är det dags för snickaren att så lämpligt få krypa in och bygga inomhus. Där är det några timmars arbete kvar.

Hemgjord smörgåstårta och öl håller hantverkare (och byggherrar) glada. Vår favoritgrävmaskinist var såklart också med på taklagsfesten. Han har lovat att komma tillbaka till våren och fixa matjord på tomten.

Ettåringen

Nu har vi en ettåring i familjen!
I söndags fyllde Johanna Ella Karin 1 år. Enligt tradition fick hon för första gången smaka tårta och liksom resten av familjen har hon anlag för att bli en liten gottegris. Fast till skillnad från bröderna gillar hon (fortfarande) frukt och grönsaker också.

Johanna väljer nu att gå framför att krypa. Fast allra helst klättrar hon såklart. Hon vill uppåt. Det går att klättra på lådor, som hon drar ut som en slags stege. Eller så klättrar hon på ugnshandtaget, upp på spisen och vrider på spisknapparna på vägen. Det är också spännande att via soffan klättra upp i fönstret och äta krukväxter och dra i en lampsladd.
Hon är fortfarande i fasen där allt ska stoppas i munnen. Extremt ofräscht. För ett tag sen hittade Johanna en slö geting på golvet som hon försökte stoppa i munnen. Det var väl lite tur i oturen att den hann sticka henne på kinden innan den hamnade i munnen. Hon klarade sig från andra reaktioner än vanlig getingsticksmärta. När hon så igår såg ännu en randig och sömnig geting på golvet blev reaktionen tydlig, med ett skrik och helomvändning.
Johanna kommunicerar med kroppsspråk och gillar sång och musik. Ordförrådet består just nu av två ord som vi kan urskilja; "mä" och "daben". Vi har inte hittat den exakta översättningen. 

Föutom ettåringen så har vi ju fyraochetthalvtåringen Hjalmar och åttaåringen Victor. Så här snygga var de när det var dags för skolfotografering.
Hjalmar har i höst lärt sig nästan hela alfabetet, med hjälp av en alfabetsvisa. Imponerande. Han har börjat visa ett litet intresse för att hålla i en penna och därmed skriva sitt långa namn. På måndagar övar han sin vattenvana på simlekis.

Victor lägger glatt många timmar i veckan på sin ishockey. Och ja, hockeypappan lägger också några timmar i ishallen. Under kommunens hälsovecka förra veckan ordnade Töråsskolan ett hälsolopp, där Victor sprang snabbast i sin klass.
I lördags sprang Maria Växjö Marathon. Hon var inte snabbast, men putsade klubbrekordet i AOK med några sekunder på tiden 3.39.00. Det var också en putsning av personbästa med nästan 20 minuter. Formen var god, vädret gynnsamt, banan flack och humöret på topp. Tack familjen för peppning och för att jag fått vara ute många timmar i löparspåret.  

Älgjakt

Här ser vi den mustiga köttgrytan/resultatet av årets älgjakt i Knavrabo. Älgkalven fälldes efter bara en liten stund första dagen. Inte ens de allra yngsta hann få långtråkigt.

En dag med älgjakt i Knavrabo är så mycket mer än bara älgjakt. Det är också ett tillfälle att få åka med på flaket till Sives fyrhjuling och hämta hem älgen från skogen. Det är en dag i en gammal fin omgivning, där det eldas varmt och mysigt inne i vedspisen i huset. Mormor bjöd in till ärtsoppa och äppelkaka och det blev över 20 personer. Åldersspannet var på över 80 år; före detta, nuvarande och kommande jägare.

Och nej, mormor blir aldrig någon jägare. Hon håller sig gärna på avstånd från älgar, såväl i skog som på väg och på tallrik.... Tack och lov att hon gillar att vara på älgjakt och ta hand om jägare i alla fall.

Utsikt från stenen

Förra måndagen kom första leveransen från husfabriken. Hjalmar har intresserat följt arbetet från sin stora sten i ena hörnet på tomten. Redan i fredags låg det sedan tak på huset.  Det hade då inte kommit en droppe regn under hela veckans arbete. Än så länge går allt enligt plan...

Marathon i sikte?

Johanna har tagit sina första steg. Och så klart undrar vi hur långt hon ska gå... Nedan en liten actionfilm  som visar några sätt som Johanna har tagit sig fram på under året.

Början på hösten

Höstflickan i höstlöven. Tre bilder säger mer än tusen ord.

Utflykt i skogen tröttnar vi inte på. I helgen tog vi sällskap av familjen Thunberg. Vi hade korv och trangiaköket med oss ut och Victor och en hög kantareller med oss tillbaka. Victor hade övernattat hos Elias natten före. Det var första övernattningen hos en kompis och han fick mersmak.

Gåträning

Hjalmars kundvagn, denna fula men omtyckta plastleksak, tjänar nu även ett syfte som gåvagn. Johanna har passerat sina bröders lära-gå-ålder och fortsätter att krypa och gå utmed möbler och annat. Men hon har en allmänt större kroppskontroll än bröderna. Hon är smidig helt enkelt. Och nej, man ska inte jämföra barns färdigheter. Vi bara reflekterar lite....
Johanna är för övrigt väldigt lätt att ha att göra med. Får hon bara hänga med familjen, utan att bokstavligen komma i kläm eller bli puttad, så är det glada miner och stora leenden. Livet är gott!

Spring i benen

Familjen har spring i benen just nu... Det måste vi ju skryta om!
I lördags ställde fyra femtedelar av familjen H upp när OK Vivill anordnade Smålandsstenarloppet. Niclas och Maria gav sig ut på den 14 km långa banan. Victor sprang 1,5 km medan Hjalmar och Arvid tog sig runt den 850 meter långa banan (och lite till).

Solsken och vackra banor gjorde det lättsprunget. Mathilda och Robert ställde upp och praktiserade barnavård med vår propaganda-bebis. Johanna har förmodligen någon vecka kvar till sina första steg och löparlopp... Men hon kan stå och vifta med händerna utan att tappa balansen och faktiskt flytta foten lite.

Utdrag från resultat Smålandsstenarloppet lördag 7/9:

Utdrag från resultat Tråddragarrundan Gnosjö söndag 1/9 (ännu en andraplats):

Sprängt var det här

Det var en gång en tomt med blandad växtlighet och ett litet stup.

En solig sommardag kom grävmaskinen till tomten. Den skrapade skickligt av tomten och hittade ett litet berg. Då kom sprängarna och borrade små hål i berget, som de fyllde med dynamit i lagom stora doser.

Det smällde rejält under två dagar och berget försvann gradvis till mindre delar. Både stora och små följde intresserade vad som hände och många beundrade alla stora maskiner som jobbade.

Sen var det dags för den stora välten att jämna ut tomten. När det blivit platt och fint kunde två gubbar från kommunen komma och sätta ut pinnar på tomten. Nu har det gått två veckor sedan grävmaskinen kom till tomten och det har utlovats nya maskiner och material inom några dagar. 

Uteliv

Isaberg Tree Top Adventure är en utmanande klättring bland trädtopparna, för den som fyllt åtta år. Iförda sele och hjälm tog sig Victor och Niclas mellan plattformarna i träden, upp till 10 meter högt upp. Med balans, koordination och koll på sina karbinhakar blev det en häftig utmaning mitt inne i de ljusa småländska skogarna.

Nästa fysiska kraftprov blev KM i multisport i onsdags. Per och Niclas plus snabba skor, cykel och en kanot tog sig runt en 17 km lång bana på tid. Ingen topplacering, men nog ett kvitto på att herrarna fortfarande är att räkna med... 

Och så har fyra av fem i familjen Hörnquist gjort orienteringsdebut, i samband med OK Vivills Västboträffen. Strålande sol, vacker skog och topplaceringar gjorde ju att första intrycket av sporten blev riktigt positivt. Victor sprang en U1-bana med skuggande vuxen (läs ivrigt påhejande mamma). Hjalmar sprang mini-knat och undrade varför inte alla hade snitslade banor. Johanna var inlämnad på barnpassningen, som ju såklart var ute i gräset. Hon fick sin fästingpremiär.
Utdrag ur sportsidorna i lokalpressen: