God Jul

Dagens fotografera-barn-tips: För att få små tomtenissar att sitta still vid tomtefotograferingen kan de få hålla i varsin walkie talkie. Se till att ha nya batterier tillgängliga.
Vi som drömmer om en vit jul kan sluta drömma. Det är så vackert ute!
Nu önskar vi oss själva såväl som våra familjer och vänner en riktigt skön julledighet, med god mat och god sömn...

Och för den som inte var med på kyrkans sista After Dagis så kan vi meddela att förutom Jesus har även gosekaninen Owe födelsedag på själva julafton. Det har Victor upplyst församlingens medarbetare om, liksom övriga barn på aktiviteten, vid samtalet kring varför vi firar jul.

Pepparkaksgubbe och tomte utomhus

Tre förskoleavdelningar hade gemensamt luciafirande i år. Av flertalet praktiska skäl avgick arrangemanget utomhus i en gnistrande kall, vacker och snörik decemberkväll. En mängd michelinfigurer i klassiska luciakostymer framförde sångklassiker och en och annan ny låt. Maria hade fram tills för en vecka sedan inte hört "Sätt dig på bocken och håll mig i rocken".

Hjalmar ser vi på främre raden klappandes i händer, medan det bruna som skymtar högt upp till vänster i bild är Victor, numera med en dubbelglugg i underkäken.

Det rinner ur de flesta små näsor på Grankotten nu. Hjalmar har idag besöksförbud där, sedan det inte bara rinner grönt snor ur näsan utan även ögonen är röda och inflammerade. Det kan väl inte vara smittsamt?!

Korvstoppning och kustbevakning

Farmor Ann-Christine och farfar Kents 60-årspresent har infallit; en adventshelg i Floda. På schemat stod bland annat korvstoppning. Resultatet blev en mildkryddad lammkorv som vi disciplinerat provsmakade. Resten blir till respektive julbord.

Mitt i släkthelgen ringer Niclas kusin Mattias och berättar att han ligger på varv i Göteborg med sin båt. Mattias är maskinchef på kustbevakningens nya kombinationsfartyg i Karlskrona. Hela gänget var såklart nyfikna på att komma ombord för en rundtur!

Mattias berättade ingående om hur fartyget kan nödbogsera, släcka bränder till sjöss och ta hand om större volymer olja.

Maskinrummet var stort och med hög ljudvolym. Spännande.
Och så var vi uppe på kommandobryggan och fick oss en fin Göteborgsvy. Direktör Tjernström trivdes i kaptenens skinnfåtölj...

Julgransjakten

Visst ska det kännas att det är vinter och att det närmar sig jul?!

För tredje julen i rad ska vi fira den annalkande högtiden i Floda. Traditioner skapas snabbt och julgranen ska nu traditionsenligt tas från morfars skog (våra och mormors åsikter går isär kring huruvida dessa granar duger som julgranar). I söndags hittade familjen vår blivande julgran i ett vackert vinterlandskap i Nennesmo.
På plats i skogen beslutade vi oss också för att föreviga oss på en bild tillsammans, en alltid lika spännande utmaning. Först arrangerar man...

... sen tar man en massa bilder och så blir kanske någon som man tänkt sig.

Samma natt som snön kom till Floda (för drygt en vecka sen) kom även tandfén på besök. Efter att Victor bitit i en sammansatt legobit, med blodvite som resultat och ett efterföljande akut tandläkarbesök, så hade naturen sin gång. Och tandfén blev en guldtia fattigare. På bilden nedan anas gluggen.

Det var en riktig familjehelg i Nennesmo kring första advent. Hela flocken (med vargar) åt gott tillsammans, bland annat årets första julmat. Under artistnamnet Systrarna Davidsson sjöng en trio på adventsgudstjänst. De gör inte många uppträdanden per år, men ibland överraskar de med konserter på mindre kända arenor...
Vi träffade också familjen Thunberg med gemensamt badhusbesök och för en god älgskavslunch. Även de fyra Thunbergarna ville föreviga sig i snön och Niclas fick agera fotograf. Vi tar oss friheten att publicera exempel på bilder, på hur det kan bli.

Mormor tog vi med oss tillbaka till Floda efter helgen och hon har nu haft några dagar av voluntärt au pair-jobb hos oss. Det är finemang, för såväl vuxna som barn.

Sällskapsresan

... år 2010 gick till Bahia Feliz på Gran Canaria. Vi erkänner utan förbehåll att charterresa i november med all inclusive på Kanarieöarna är vår grej. Igår kom vi hem efter en väldigt skön vecka tillsammans. Och den stora väskan med diverse medikamenter som familjemedlemmarna har i sin ägo behövde inte ens öppnas.

På bilden ovan försökte vi få till en samlad familjebild framför poolen. Och jo, alla är med. Antingen framför eller bakom hink. Infälld på bilden nedan ser vi hinkmannen. Hjalmar har öst och hällt hundratals liter vatten under veckan, mellan hinkar, spadar och vattenkannor.

Redan efter sommaren gjordes en uppgörelse med Victor. Om han smakar en grönsak varje dag fram tills resan får han simfötter, cyklop och snorkel. Trots att det ibland varit mikroskopiska mängder grönsaker så klarade Victor ändå uppgörelsen.

Och Hjalmar äter ju det mesta, så han provade också på att vara grodman.

Med på resan var också mormor och morfar. De såg till att vi fick svenskt kaffe på hotellet.(Kaffet på Blue Village är en klar förbättringspotential). Särskilt Hjalmar och mormor kommer bra överens och tillbringade mycket tid tillsammans. De matchade bland annat sin lunchsömn perfekt.

Vi utnyttjade vår semestervecka och utbudet av aktiviteter väl. Det fanns inte många anledningar att lämna området. Huvudaktiviteten kretsade kring bad såklart och det var lätt för Victor att träffa kompisar att leka med. Han konstaterade att danske Kristian nog pratade gotländska. Viktor och Moa var två andra kompisar som han lekte mycket med. Och som alltid är det ju precis när man ska åka hem som alla relationer etablerats ordentligt...

Vi var på varianter av morgongympa, där mycket är sig likt från Sällskapsresan. Härligare gympalokal än under solen med utsikt över havet är svårslaget och överväger alla eventuellt mindre professionella rörelser. Självklart trampades det vattengympa och damerna i sällskapet fick gå på massage på det nybyggda spat på området. Niclas testade cyklopet i havet och såg en meterlång haj. Clownen Coco fyllde 100 år och bjöd in till kalas med baklängesmiddag (glass först, chicken nugget sen). Men dit var det bara Victor som var inbjuden. Mästerkocken Rikard Nilsson var på inspektion över bufféerna, där vi alla tog för oss med god aptit hela veckan...

Niclas vandrade iväg upp en bit i bergen med kameran i högsta hugg, på kaktussafari.

Hörnquistarnas nybildade marathonförening hade sin kick-off under resan. Det är ungefär 30 veckor kvar till Stockholm Marathon 2011 och härmed offentliggörs att hela styrelsen, bestående av Maria och Niclas, är anmälda. Både mental och fysisk träning stod på agendan. Vi är ödmjuka inför det stora loppet och fokuserar på att hålla oss skadefria, friska och behålla glädjen i att träna.

Självklart var det Bamseklubb på schemat, med därtill hörande uniform. Fritidsresor vet hur man fångar de unga resenärerna tidigt. Vid klockan 10 varje dag vandrade en hel liten armé till Bamsehuset.

På kvällarna gick vi på show. Bamse och hans vänner samt clownerna Coco och Raj-raj underhöll för små såväl som stora. Låtarna de sjöng och dansade till satte sig rejält och vi har fortsatt att nynna med glada miner, även efter hemkomsten till ett mörkt och ruggigt Floda.

Höstaktiviteter

Igår var det studiedag på förskolan och då passade vi bland annat på att göra en utflykt utmed Säveåns naturreservat (på Försäkringskassans bekostnad). Uppehåll och nästan normalt dagsljus är vi inte bortskämda med nu, så det var bara att tacka och ta emot. Tacksamma är vi också för att vi bara bor ett stenkast från så fina stigar och spännande lekplatser.

Calle, Alvar och Anders Bergåker gjorde oss sällskap igår. Calle och Victor höll ett intensivt tempo som vanligt och fantasin flödade. Alvar (tre månader yngre än Hjalmar) åkte liksom Hjalmar i bärryggsäck. Maria känner av, mest i låren, att Hjalmar plus bärryggsäck packad med mackor och termosar väger runt 15 kg.

Vid denna tiden på året dyker det upp en del spöken och monster. På Grankotten var det däremot vanlig maskerad förra veckan. Victor bestämde sig för att vara brandman och lånade kostym av Calle. Resten av familjen föreslog att Hjalmar skulle vara fotbollsspelare och det tyckte han nog var en bra idé.

Mitt i hösten

Vad kan man hitta på mitt på hösten? Antingen jobba järnet, stressa i vardagspusslet och kämpa med förkylningsvirus eller njuta av höstsolen, fira födelsedagar och umgås. Vi gör båda! Ännu en intensiv vecka har passerat med ett falskt vattkopporscenario, lite feber och besök av mormor och morfar. Besöket från Nennesmo uppskattades inte bara för servicen i hushållet, utan framför allt för att de febriga gossarna fick vara hemma och ta det lugnt med mormor och morfar medan föräldrarna lojalt offrade sig för sina respektive arbetsgivare.

Ett besök hos familjen Thunberg idag ställdes in, med löfte om en middag tillgodo vid senare tillfälle. Helgen har istället vikts för rekreation på hemmaplan. Marias bemärkelsedag firades igår kväll av gossarna med rosor och god middag. Idag gjorde vi en utflykt utmed Säveåns vackra naturreservat i höstskrud. Ett bra ställe för återhämtning. Och för korv och fika såklart!

Förresten, här är en bild från Grankotten. Dessa populära trehjulingar har plats för en förare och två passagerare. Maria som har så mycket åsikter kring förskolan är nu Grankottens föräldrarepresentant i skolans enhetsråd. Det är härligt att sitta i ett möte och seriöst diskutera kosten på förskolan och upplägget på luciafirandet, i kontrast till vardagens agendor med IT-strategier och programflöden.

Kräftkalas

Förra helgen var det kräftkalas, en typisk sensommarförteelse. Igår frågade Victor om det var vinter, när marken och träden var alldeles vita av rimfrost. Här växlar årstiderna snabbt.
Våra grannar på gatan ovanför tog mod till sig och bjöd in fyra andra barnfamiljer inom en radie av 300 meter, till ett kräftkalas förra lördagen. Så smidigt att gå på kalas så nära! Det var tio vuxna och tio barn (samtliga under 6 år). Upplägget innebar lite knytis och barnen åt köttbullar först (bilden ovan) och fick sen leka och fiska fiskdamm. De vuxna intog då skaldjur med tillbehör (inte fullt så fokuserat som planerat, men tanken var god).

Här slappar några grabbar i soffan framför Tom och Jerry. Tyvärr nöjde sig Hjalmar inte med välling och kaninen Ove där, utan ville absolut bara sova i sin egen säng. Så med dagens teknik fick han sova i sin säng med den elektroniska barnvakten som sällskap och sorlet av "Här är ditt liv" på TV. Då sov han som en stock (såklart, hur lätt är det att hålla sig vaken till Oldsberg).

I våras åkte vi till fotografen Studio Strandh i Halmstad och fotade familjen. Det var då Hjalmar blev så rädd för den stora, vita ljusskärmen. Trots den timmeslånga gråten/fotograferingen blev det ändå några bilder som vi valt att förstora och rama in. Hjalmar betraktar ett av porträtten och verkar fundera på var han sett personerna på bilden... Vi andra funderar mer på var vi ska hänga tavlorna.

På dagisfotograferingen konstaterade personalen förvånat att Hjalmar som alltid är så glad blev jätterädd för fotografen. Det är klart han blev, fotografen hade ju en stor och läskig ljusskärm.

Hjalmar 1,5 år

Hjalmar har nu blivit 1,5 år. Han passerade den tillhörande kontrollen på bvc med beröm godkänt och en spruta i låret. Vikt: 11,2 kg. Längd: 83 cm. Ordförrådet består av 8-10 ord, där definitionen av ord är ganska generös. Till exempel vov och mu (djurlätena) räknas. Tillsammans med wawa (jacka), mamma (Maria och Niclas), namnam (mat), hajda (hejdå), Ove (kaninen), gagga (kaka), ba-da (bada), a-gngng (gunga) och da (multiord där övriga ordförrådet inte räcker) så är det ju snart ett helt språk... Vi kan återigen konstatera, vilken härlig ålder han är i!

Efter en dryg månad med heltid på förskolan märker vi att båda grabbarna gillar vardagslivet på Grankotten. De skuttar oftast glatt in på mornarna och börjar leka. Hjalmar har en mycket god matlust, på det mesta som serveras. Efter dagisstarten reagerade personalen på hans höga frekvens av bajsblöjor, så vi har varit på läkarbesök för att utesluta födoämnesallergier. Vi återkommer till domen. När vi ändå är inne på besök inom sjukvården kan ett akutbesök med Hjalmar på Östra Sjukhuset förra veckan nämnas, orsakat av ett rejält krupp-anfall. Inhalation av adrenalin och en dos med cortison fick luftvägarna dugliga igen. Och på tal om problem med luftvägarna så har Victor idag varit på barnmottagningen på astma/allergiutredning. Han har nu även en cortisoninhalator att koppla till sin Vortex-mask (som han fick vid sitt astma-anfall) samt fick på pricktestet utslag på björk och timotej. Victors föräldrar erkänner sig helt skyldiga till bidraget i genuppsättningen. Okej, även Maria har fått cortison för sitt atopiska eksem, efter hudläkarbesök i veckan. Tro det eller ej, men vi har även hunnit med en intensiv vecka med (alldeles för mycket) jobb och dagis.
Helg, ljuva helg!

Spahelg

...med Davidsson-tjejerna!
Barbro hittade en perfekt ort och ett lämpligt sällskap för att fira den jämna bemärkelsedagen, nämligen en helg på Selma Spa i Sunne tillsammans med de tre döttrarna.

Selma Spa är en briljant idé; ett varierat träningsprogram, gott om god mat och ett stort utbud av avslappnande behandlingar och pool/bastu. Och vi tog minsann del av det mesta från cirkelträning (bilden), zumba och aquaspin till core ball, box och relax. Vi har fått massage, scrub, kurbad, peeling, masker varvat med helpension och ostörd sömn i Hästensängar. Självklart har vi lurvat runt i vita badrockar också.
Tack, mamma!

Kompishelg i Floda

Förra helgen tog vi i Västergötland emot besök från Östergötland (familjen Bornmar) och Småland (familjen Sjödell). Trots regntunga skyar i flera dagar innan och efter besöket så tajmade vi in finfint väder för våra planerade aktiviteter. Receptet för en lyckad och mysig skogsutflykt är friska barn, lite ved och en eld, deg för pinnbröd, en lagom dos fikabröd med varm dryck i termosar, tåliga kläder och fantasi. Platsen kan vara en skog med ätbar svamp, att plocka och fylla barnens luvor med, samt lite bra platser för kojbygge med tillgång till lämpligt byggmaterial (pinnar i varierande grovlek beroende på barnens storlek).

Det är ett tips att klä barnen i rött, då kan man urskilja dem bland träden....

Efter skogen blev det After Skog med skattjakt, bastu, god mat och dryck samt övernattning. Åh, så mysigt!

Hjalmar var som vanligt klädd i grönt, så han syns inte på skogsbilderna. Däremot hittade han en liten söt docka, Ingrid, på vårt köksgolv. Han knäppte vackert sina händer och försökte ta reda på vilken sorts figur hon var.

Stafettpinnen går vidare. Vi väntar förväntansfullt på inbjudan från arrangörerna för nästa års traditionsenliga event.

Krokodilsång

När den tråkiga, men ack så typiska regnperioden på västkusten inleds, försöker vi underhålla oss så gått det går även inomhus. Man har det inte roligare än man gör sig!

Den västkustska regnperioden brukar infalla mellan september och april varje år och bjuder på måttlig till stark vind, mer eller mindre ihållande regn och temperaturer mellan 3 och 12 grader.

Inte alltid som man tänkt sig

Idag bloggar vi gamla, opublicerade bilder, med sommarminnen från naturreservatet vid Säveån, ett stenkast från huset.
Vi har nu stolt avklarat en hel arbets- och dagisvecka med friska och nöjda familjemedlemmar, kryddat med en Tysklandsresa för Niclas och heltidsjobb för Maria (i fortsättningen 80%). Okej, vi erkänner att vi hyrde in moster Mathilda under torsdagen för att få ihop schemat helt... Men jämfört med förra veckans kaos så gick allt helt enligt plan denna veckan i alla fall. För det gjorde det inte förra veckan. En vanlig, förväntad dagisförkylning urartade till en förkylningsastma för Victor och ett dygn på Drottning Silvias barnsjukhus.
Familjen hade förra veckan planerat in att bila de 98 enkla milen till Umeå för att tillsammans med släkten ta ett sista farväl av gamla farmor Ella, med hotellövernattningar på båda hållen. Planen fick hastigt redigeras. Niclas tvåråkte själv iväg norrut och mormor Barbro blixtinkallades till Floda (tack!). Victor fick snabb och proffesionell vård på sjukhuset. Vi är nöjda och rentav imponerade av vården när det väl gäller. Han utrustades sedan med inhalator och tillhörande mask och tillfrisknade snabbt. Nu känner vi väl igen symptomen för astman och har attiraljerna för att behandla hemma. Niclas fick representera familjen och runda av många av sina minnen från Hörnefors.
Så vi uppskattade nu alltså en helt vanlig arbetsvecka med hälsan. Och dessutom efterföljt av en solig helg utan några måsten.

I svampskogen

Så här ser de ut, de gula kantarellerna, som vi så gärna plockar. Dels för att de är ljuvligt goda, till exempel stuvade på varm macka och gratinerade med Västerbottenost. Men också för att det är så mysigt att vara på utflykt i skogen.

I söndags begav vi oss ut några kilometer utanför Floda på skogsutflykt. Victor visar ett praktexemplar och i bakgrunden skymtar flera kantareller gult lysande.

Det fanns också blåbär kvar i skogen och de hittade Hjalmar. Läpparna skiftade till en blåaktig ton och pincettgreppet praktiserades till perfektion.

För att ta sig fram i terrängen kan bärryggsäcken användas, för de som endast har storlek 23 på sina gummistövlar.

En utflykt blir ju såklart inte komplett utan fika och en bra fikaplats.

Lördagen tillbringade vi i Halmstad. Pojkarna var hos Mathilda och Robert, medan Niclas och Maria sprang 21,1 km (halvmaraton) utmed havet i Prinsens Minne. En vacker bana, kombinerad med optimala väderförhållanden. Vi konstaterar att vi är i bra löpform med nya personbästa (M 1:44 och N 1:47).

Och nu är vardagen brutalt igång. Inskolningen är slut, regnet öser ner och Victor ligger hostig, rosslig och febrig hemma med en (än så länge) pigg Hjalmar rastlöst cirkulerande runt sig. Föräldrarna pusslar frenetiskt sina arbetstimmar med sjuksupporten. Efter regn kommer solsken... Visst är det så?

I bagarstugan

På vägen hem från fjällen stannade vi några dagar i Umeå (innan den 98 mil långa resan till Floda). I år var familjen med och bakade mjukt tunnbröd i bagarstugan. Det hade Niclas och Maria sett fram emot, men det visade sig att det var Victor som var den store bagartalangen av oss. På plats i bagarstugan fanns förutom familjen också rutinerade farmor Ann-Christine med de lika rutinerade väninnorna Harriet och Ingela.

Alla har sin eller sina uppgifter under arbetspasset i bagarstugan. Hjalmar agerade provsmakare och allmänt sällskap.

Så här fina är ämnena. Vi bakade på 7,5 liter degvätska totalt. Grovjobbet med att sätta degarna var familjen befriad ifrån.

Först tar man ett ämne och kavlar från kant till kant med den randiga kaveln.

Sen tar man den naggade kaveln och kavlar för att förhindra luftbubblor vid gräddningen. Då får brödet sitt karakteristiska mönster.

Att sköta den vedeldade ugnen är ett intensivt och framförallt varmt jobb. Det krävs också en bra snits när bröden lastas in i ugnen och sedan roteras under gräddningen.

När bröden kommer ut ur ugnen delas de i lagom stora fjärdedelar med vassa kniven.

Och så krävs det ju några starka vedbärare för att hålla ugnen varm...

Tack Harriet, Ingela och Ann-Christine för att vi fick baka med er. Vi njuter av brödet!