Hjalmar 3 år

Här är lördagens födelsedagsbarn som verkligen gillar tårta! Att vädret varit strålande skönt i helgen och att vi varit ute mestadels skvallrar de röda kinderna om. Vi tillämpade en slags tårtbuffé, där man själv fick dekorera sin chokladsockerkaka. Grädde, chokladcréme, godis...
Traditionsenligt bar Hjalmar kronan vid alla tillfällen som hans bemärkelsedag firades. Först firades han med tårta, bakad och avnjuten tillsammans med farmor. Sedan firades födelsedagen återigen i fjällen med klanen Davidsson/Klasson. Med egendekorerad tårta samt krona så klart. Vi noterar att det endast var ett ljus på den tårtan, eftersom ljuset spelade musik (där tre ljus förmodligen inte hade bildat skön stämsång).

Avslutningsvis firades Hjalmar idag även på dagis, där han stolt bjöd på bullar, som han själv bakat. Med lite assistans av farmor och Victor. Nu ska vi bara förklara för Hjalmar att det är väldigt länge tills han fyller år igen.

Lindvallen igen

Då har vi avverkat en favoritvecka i repris, nämligen skidsemester i Lindvallen. Victor gick för femte gången (varav två ggr ett år) i skidskola. I år var det nivå "Svängare" som gällde. Skidskolegruppen hade flera mål som uppfylldes under veckan, bland annat att bli kungar i backen....

I år introducerades Hjalmar i den alpina världen. Även han gick i skidskola, nivå "Snögubbe". Han lyckades väl inte riktigt med att uppfylla målet att åka glasstrut (skidorna formade som ett V). Skidorna liknade mer glasspinnar och åkningen gick rakt fram. Vi är ändå mycket imponerade med tanke på att detta alltså var första gången Hjalmar hade på sig ett par slalomskidor.

För nybörjare finns nu för tiden genialiska rullband att ta sig uppför slalombacken med. Hjalmar tyckte att turen på rullbandet uppför var minst lika kul som skidåkningen nerför. Eller kanske till och med roligare.

Skidskolläraren Alexander hade ett enormt tålamod med de fyra snögubbarna. Kusin Arvid var en av de busiga snögubbarna, med minst lika mycket vilja (och ovilja) som de andra trotsiga 3-åringarna. Ovan är svart hjälmfoting Arvid och grå hjälmfoting Hjalmar. Nedan förevisar Alexander på en lös knapplift hur den ska användas.

I den riktiga knappliften, även kallad liftkranen, får man alltid hjälp av serviceinriktad och ung personal. Sen är det bara att åka iväg!

För medhavd snowracer erbjöd skidanläggningen inget lifthjälpmedel.
Aha, då kan vi använda mormor och morfar som draghjälp såklart!

Mormor bjöd som vanligt på dignande frukostbuffé, rejäla luncher och moraliskt stöd för alla stora och små skidåkare. Morfar sågs susa ner i backarna när han inte assisterade med markservicen han också.

Ingen skidvecka utan After Ski...

Victor var med trubaduren på scen och rockade loss.

Familjen Knas... vi menar Klasson, diggade såklart.

När snögubben Valle kom på besök höll sig Hjalmar borta och Niclas framme.

En eftermiddag åkte vi över till Hundfjället för en privat guidning av Trollskogen, ledd av juniorerna i familjen Bornmar. Senast vi träffade dem var på Kanarieöarna. Undrar var vi ses nästa gång?!

Sammanfattningsvis hade vi en toppenvecka i fjällen. Vi fick njuta av solen varje dag, vissa hann med 68 liftåk och drygt 13000 fallhöjdsmeter och framför allt var alla friska och krya. Nu är vi beredda på våren!

Vårljuset

 Nu är den på gång; Våren! Självklart ska det komma något enstaka bakslag, som snöfallet i natt. Men den ökade ljusmängden på dagtid pekar åt ett enda håll. Plötsligt kan uteaktiviteterna bytas ut och ett lager kläder tas av.

 Spel med klubba är oändligt mycket enklare utan skridskor tänker Hjalmar. För att inte tala om hur mycket lättare det går att trampa traktorn när asfalten är bar. Jo, han har envist försökt framföra detta fordon i snön vid ett upprepat antal tillfällen.

 Victor är fortfarande upptagen i sina rollekar, där han alltid har ett samhällsskyddande uppdrag (alltså ett riktigt jobb, inte sektionschef eller affärskonsult).

Ljunghagavägen har legat i flera månaders skugga bakom Ljunghögen, när solen stått lågt på himlen. Men någon enstaka lökväxt har ändå letat sig upp även i vår trädgård nu. 

Ännu ett säkert vårtecken är att farmor haft sportlov i Floda under fyra dagar. Bland annat har hon kvalitetssäkrat undervisningen och pedagogerna i förskoleklassen åt oss. Victor har faktiskt precis skrivit klart sin första bok på skolan, med egen text och bild. Vi kan avslöja så mycket som att den handlar om en brandutryckning. Den första boken slutar med en så kallad cliffhanger. Som tur är så är den andra boken i serien redan påbörjad. 

Sista isen?

Förra veckan när vi var på isen sjöng det rejält i den. Vi kände oss lite som i filmen Iceage, när sprickorna spred sig i isen runt omkring oss...
Men vad gör vi på isen då?

Jo, sätter man Hjalmar på snowracern så kan övriga familjemedlemmar åka iväg på skridskor med honom på släptåg, en lite längre tur. 

Eller så spelar de som vill ishockey och övriga tittar på.

Och så kan man också be att få bli dragen med snabba sladdsvängar på snowracern.
Men som sagt, sista isleken för denna säsong kan vara avklarad.