Fjällen på sensommaren

Herr och fru Hörnquist begav sig en långhelg i början på september på eget äventyr till Västerbottensfjällen, med Klippen som basläger.

Vi hade planerat för att bestiga Norra Sytertoppen:

"En krävande och spännande topptur på Norra Storfjällets och Västerbottens högsta topp 1768 meter över havet."

Vi startade strax innan kl. 07.30 fredag 2 september. Första delen var 9 km vandring från Blå vägen upp till Kungsleden och fram till Viterskalsstugan och korsade Syterbäcken över bron. Här gjorde vi kort läger och tog fram vår lilla Primusbrännare och värmde vatten till varm dryck samt fyllde på med energi. Vi fick ta på oss alla kläder vi hade med oss i packningen här och huttrade ändå lite grann. Morgonen var klar, med endast någon plusgrad och en del vind. Idén med turen var att gå smidigt och lätt packade, i orienteringsskor. Utsikten genom Syterskalet var bedårande och solen lovade en vacker sensommardag.

Fokuserade, laddade och med vattenflaskorna fyllda med bäckvatten påbörjade vi den brantare delen av turen uppför mot platån. Sten, sten och åter sten (så kallad blockterräng). Utsikten åt alla håll var hela tiden fantastisk och klädlagren lättades. Smidigt att gå med terrängskor istället för kängor. 

Väl uppe på platån sågs både Norra och Södra Sytertoppen.

Vi visste att det var stor risk för moln uppe på toppen och därmed begränsad sikt. Just denna dag lättade dimslöjorna när vi framåt kl. 12.30 nådde det isiga toppröset med ett lätt lager nysnö.

Det blev ett sent lunchstopp i sol och lä vid Syterbäckens bro, nedanför Viterskalsstugan. Oerhört härligt och med en god känsla i kroppen. Varm soppa på bäckvatten, ägg och goda surdegsmackor satt fint.

Knappt 11 timmar senare var vi tillbaka på startpunkten och hade då gått 29 vertikala km. 

Tillbaka vid stugan tändes elden till muurikkan igen.

Överuman låg klar och stilla på torsdagskvällen. Bara den lilla öringen som nappade, men Niclas fick en vacker soldnedgång.

Nya tag med flugfiske vid Tärnaån. Även här var det bara smått som nappade, men en stor som visade sig.

Gott häng vid stugan och matlagning på elden. Man behöver inte krångla till det... 

Ryktet sa att det skulle finnas gula kantareller. Ryktet stämde. Vi skördade flera kilon och mer än vi hann ta hand om på plats.

Jens, som var på plats inför älgjakten, följde med oss ut på lördagsförmiddagen och vi lärde oss att känna igen hur kantarellerna växer här uppe. Det skiljer sig mot de typiska växtplatserna i Småland.

Söndagen var en resdag. 130 mil söderut. 

Vi startade i några minusgrader vid kl. 05.45 och landade hemma innan kl. 20.

O-ringen Uppsala 2022

 O-ringen 2022 gick i Uppsalaterräng. Hörnquistarna åkte detta år hela gänget. Victor sprang H18 Elit, Hjalmar cyklade MTBO H14, Johanna sprang D10, Maria sprang D45M och Niclas sprang H45. Sammanfattningsvis en lyckad vecka. Lite över vissa förväntningar och lite besvikelse på resultaten bland de mest tävlingsinriktade.

Vi hyrde ett hus tillsammans med Anderssons i Sunnersta.

Victor som sprang elittouren hade en sprint inne i Uppsala mellan övrigas etapp 2 och 3.

Johanna gjorde tävlingsdebut i O-ringensammanhang. Målmedvetet och fokuserat. Med alldeles för lite träning och övning på karta under våren, förvånade hon oss alla.

Den som förvånade oss mest var kanske ändå Hjalmar. Han som egentligen inte ville följa med på O-ringen alls bytte klass till MTBO strax före och gick in för sina starter till hundra procent. Han hade ju bara provat MTBO-tävling en enda gång förut. Och då var det på hemmakartan.

Det gick så pass bra att Hjalmar kom trea i H14 och hela familjen fick avsluta O-ringen med att gå på prisutdelningen på O-ringentorget.

Niclas kämpade på i den tuffa H45-klassen. Fullt med gamla landslags- och elitlöpare. På etapp 3 tog det dock slint i kartläsningen och Niclas hamnade långt utanför kartan. Denna bom var så grov att den även publiceras från Livelox på Frölunda OL:s instagramkonto över uppmärksammade och oerhörda kartmissar; äntligen måndag.

Maria förvånade också lite grann genom att ta en etappseger. Dock i motionsklass, men ändå.

Vi cyklade och cyklade....precis som många andra.

Mycket viktigt på O-ringen är det sociala. Vi tävlar någon timme om dagen, men resten av tiden vill vi ju träffa klubbkompisar och andra orienterare.

Och när man vill bjuda på smörgåstårta men det är för lång beställningstid då får man fråga sin kompis snällt om hon vill hjälpa till att göra egen...

Och vi hann med att vara lite turister också. Det blev en tur ner till centrala Stockholm så att Johanna och Hjalmar fick se Slottet, vakterna, Gamla stan, Kungsträdgården, Riksdagshuset och delar av city.

Och lite sightseeing i Uppsala förstås.

Kroatien

Efter dagarna i Slovenien blev det en vecka på resort i Pula, i en lägenhet precis vid Adriatiska havet. Solsken och klart vatten; som gjort för snorkling och bad.

 

Ett litet stopp på Benazic Winery för lokalproducerat vin.

Max en glass om dagen...

Ett litet kök där mycket och god mat lagades under veckan. Och alla måltider intogs på altanen.