Fjällen på sensommaren

Herr och fru Hörnquist begav sig en långhelg i början på september på eget äventyr till Västerbottensfjällen, med Klippen som basläger.

Vi hade planerat för att bestiga Norra Sytertoppen:

"En krävande och spännande topptur på Norra Storfjällets och Västerbottens högsta topp 1768 meter över havet."

Vi startade strax innan kl. 07.30 fredag 2 september. Första delen var 9 km vandring från Blå vägen upp till Kungsleden och fram till Viterskalsstugan och korsade Syterbäcken över bron. Här gjorde vi kort läger och tog fram vår lilla Primusbrännare och värmde vatten till varm dryck samt fyllde på med energi. Vi fick ta på oss alla kläder vi hade med oss i packningen här och huttrade ändå lite grann. Morgonen var klar, med endast någon plusgrad och en del vind. Idén med turen var att gå smidigt och lätt packade, i orienteringsskor. Utsikten genom Syterskalet var bedårande och solen lovade en vacker sensommardag.

Fokuserade, laddade och med vattenflaskorna fyllda med bäckvatten påbörjade vi den brantare delen av turen uppför mot platån. Sten, sten och åter sten (så kallad blockterräng). Utsikten åt alla håll var hela tiden fantastisk och klädlagren lättades. Smidigt att gå med terrängskor istället för kängor. 

Väl uppe på platån sågs både Norra och Södra Sytertoppen.

Vi visste att det var stor risk för moln uppe på toppen och därmed begränsad sikt. Just denna dag lättade dimslöjorna när vi framåt kl. 12.30 nådde det isiga toppröset med ett lätt lager nysnö.

Det blev ett sent lunchstopp i sol och lä vid Syterbäckens bro, nedanför Viterskalsstugan. Oerhört härligt och med en god känsla i kroppen. Varm soppa på bäckvatten, ägg och goda surdegsmackor satt fint.

Knappt 11 timmar senare var vi tillbaka på startpunkten och hade då gått 29 vertikala km. 

Tillbaka vid stugan tändes elden till muurikkan igen.

Överuman låg klar och stilla på torsdagskvällen. Bara den lilla öringen som nappade, men Niclas fick en vacker soldnedgång.

Nya tag med flugfiske vid Tärnaån. Även här var det bara smått som nappade, men en stor som visade sig.

Gott häng vid stugan och matlagning på elden. Man behöver inte krångla till det... 

Ryktet sa att det skulle finnas gula kantareller. Ryktet stämde. Vi skördade flera kilon och mer än vi hann ta hand om på plats.

Jens, som var på plats inför älgjakten, följde med oss ut på lördagsförmiddagen och vi lärde oss att känna igen hur kantarellerna växer här uppe. Det skiljer sig mot de typiska växtplatserna i Småland.

Söndagen var en resdag. 130 mil söderut. 

Vi startade i några minusgrader vid kl. 05.45 och landade hemma innan kl. 20.