Oxveckorna

Nu befinner vi oss i de så kallade oxveckorna, enligt nyare traditioner. Det är benämningen på perioden mellan trettonhelgen och fettisdagen, som kan upplevas tröga och tunga. (I bondepraktikan avsåg man tiden mellan midsommar och allhelgonahelgen, då det inte fanns några helger som bröt det årliga slitet. Där brukar dock den moderna människan unna sig flera veckors semester...).
Blir det inte värre än så här så klagar vi inte på oxveckorna. Vi tar en arbetsvecka i taget och märker minsann att dagarna blir ljusare och längre.

På förskolan har de fått för sig att det har varit för halt för de små barnen att vistas utomhus i veckan. Stackars Hjalmar har knappt fått något dagsljus eller frisk luft, så det har vi fått råda bot på i helgen. Maria får en gnutta dåligt samvete, men har styrt det vidare i brevform till rektorn. Helt konstruktivt.

Niclas och Maria får frisk luft, med det hägrande maratonloppet som piska. Distansträningen är nu uppe i 17 km. Med tanke på underlaget hade det ju varit bättre om vi varit anmälda till Vasaloppet.
Victor har firat namnsdag i helgen och önskade falukorv till lunch och grillade hamburgare till middag. Önskan uppfylldes. Både Hjalmar och Victor har svängt in i nån tråkig "korv/köttfärs/panerad fisk med pasta"-diet. Maria misstänkliggjordes och avslöjades när hon försökte införa den lite annorlunda pastasorten matvete (med massa goda vitlöksfrästa grönsaker och Niclas ugnsbakade citron-timjan-honungs-kycklinglårfiléer). Även fredagens ris i form av risotto fick dåligt betyg. Använder man fraser som "Tänk på barnen som inte har nån mat" nu för tiden?

Tillämpar vi Bondepraktikan så är väl söndagen vilodagen. Det gör herrarna i huset helt rätt som anammar. Imorgon börjar ännu en ny oxvecka!