Tisdag eftermiddag i vecka 12 packade vi in oss i bilen och begav oss på efterlängtad fjällsemester. Bilresan gick på nästan helt torra vägar med bara några kisstopp och goda mackor i farten. Lägenheten i Joänget nära backen i Hundfjället var hyrd till söndagen och väderprognosen såg lovande ut. Den småländska vintern hade varit ovanligt snöfattig så vi var inte säkra på hur barnens skidkunskaper egentligen låg till. De vuxna hade ju inte heller stått på skidorna nåt mer.
Johanna hade en enorm utvecklingskurva. Från att ha åkt med selen på Isaberg under vintern och på rullband uppför backen så gick hon direkt på egen åkning nerför pister med större lutning. Att åka lift var inte heller något problem. Hon fattade grejen med plogningen och svängarna. Dessutom började hon öva "hockeystopp" med skidorna. Underbart att se!
Hjalmar har blivit betydligt säkrare i backen också. Han har alltid varit försiktig i pisten och har ett hästminne när det gäller tidigare incidenter i backe och lift. Sakta har han förbättrat sin åkning och visade ju till och med prov på balans på snowboard. Arvid och Hjalmar kunde också vara ute på egen hand i pisten.
Victor var tävlingsinriktad och såg till att hamna på topp tio i Sälenfjällen i antal höjdmeter på torsdagen. De andra dagarna ägnade han sig också åt mer social skidåkning, lite skicrossbana, tidtagningsbana, skogsåkning, kexchokladjakt, pokemonjakt och några kilometer längdskidor.
Hjalmar som så lägligt fyllde år på fredagen hade bokat in Klassons och Hörnquistarna på tacobuffé på Joängets fjällgård. Alldeles intill knuten och på sådär lagom nivå för att ta emot vårt intensiva gäng med tillhörande bordsskick.
Johanna såg fram emot sina tre dagars skidskola, i Snöstjärnorna. Hon lyssnade noga och hängde med i den lilla smidiga gruppen, där hon var yngst.
Skidåkarnas bästa vän i Sälenfjällen heter Valle. Han dyker upp då och då och bjuder på kramar. Johanna höll sig framme när det delades ut kramar och sjöng med i de trallvänliga snösångerna. I Hundfjället finns också Trollskogen där man kan åka i flacka backar omgivna av roliga trätroll.
Utförsåkning i all ära, men att ge sig ut på längdskidorna tidigt på morgonen, i nypistade spår och soluppgång, alldeles ensam är också semester....
Vi konstaterar att alla fem nu tar sig nerför de flesta pister och uppför de flesta liftar. Vilket framsteg!
