Själva julhelgen firade vi på hemmaplan i Floda, en tradition för tredje året i rad. Hela gänget var friska och snön lyste vit i det vackra Västgötalandskapet, vilket gjorde förutsättningarna till de bästa.
Mormor och morfar kom med den väl utvalda Nennesmo-granen dagen innan julafton. Granen kläddes i diverse pynt från 1900-talet, kompletterat med en och annan dekoration anno 2010. Familjen Klasson anlände från Bredaryd tillsammans med Mathilda och Robert på julaftons förmiddag. Då var vi plötsligt 11 personer. Några av oss fick höra julens budskap vid julkrubban på församlingshemmet, innan vi alla hungriga tog del av det generösa julbordet. Tur att till exempel Niclas och mormor Barbro redan kunde julevangeliet så de kunde agera Mannerström och Morberg....
Så lagom efter Hjalmars lunchvila kom den snälle jultomten och hade utdelning. Två pojkar var inte alls rädda, medan den tredje gick från hysterisk gråt till lugnare allmän skepsis.
Hjalmars röda rutschkana i trä är numera en populär samlingsplats för alla. Niclas, som trots sin svaghet för våfflor aldrig tidigare ägt ett därför avsett järn, har invigt våffeljärnet och bjudit oss andra. Victor har monterat sitt godståg med tillhörande räls till legojärnvägen. Rummet till hans dörr är numera ytterst sällan på glänt.Men vem har vi här nedan då? Jo, den lite mer annorlunda tomten i mössa och handskar i sälskinn från förra sekelskiftets Alaska. Han var på uppdrag en bit bort efter mörkrets inbrott....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar