I svampskogen

Så här ser de ut, de gula kantarellerna, som vi så gärna plockar. Dels för att de är ljuvligt goda, till exempel stuvade på varm macka och gratinerade med Västerbottenost. Men också för att det är så mysigt att vara på utflykt i skogen.

I söndags begav vi oss ut några kilometer utanför Floda på skogsutflykt. Victor visar ett praktexemplar och i bakgrunden skymtar flera kantareller gult lysande.

Det fanns också blåbär kvar i skogen och de hittade Hjalmar. Läpparna skiftade till en blåaktig ton och pincettgreppet praktiserades till perfektion.

För att ta sig fram i terrängen kan bärryggsäcken användas, för de som endast har storlek 23 på sina gummistövlar.

En utflykt blir ju såklart inte komplett utan fika och en bra fikaplats.

Lördagen tillbringade vi i Halmstad. Pojkarna var hos Mathilda och Robert, medan Niclas och Maria sprang 21,1 km (halvmaraton) utmed havet i Prinsens Minne. En vacker bana, kombinerad med optimala väderförhållanden. Vi konstaterar att vi är i bra löpform med nya personbästa (M 1:44 och N 1:47).

Och nu är vardagen brutalt igång. Inskolningen är slut, regnet öser ner och Victor ligger hostig, rosslig och febrig hemma med en (än så länge) pigg Hjalmar rastlöst cirkulerande runt sig. Föräldrarna pusslar frenetiskt sina arbetstimmar med sjuksupporten. Efter regn kommer solsken... Visst är det så?

I bagarstugan

På vägen hem från fjällen stannade vi några dagar i Umeå (innan den 98 mil långa resan till Floda). I år var familjen med och bakade mjukt tunnbröd i bagarstugan. Det hade Niclas och Maria sett fram emot, men det visade sig att det var Victor som var den store bagartalangen av oss. På plats i bagarstugan fanns förutom familjen också rutinerade farmor Ann-Christine med de lika rutinerade väninnorna Harriet och Ingela.

Alla har sin eller sina uppgifter under arbetspasset i bagarstugan. Hjalmar agerade provsmakare och allmänt sällskap.

Så här fina är ämnena. Vi bakade på 7,5 liter degvätska totalt. Grovjobbet med att sätta degarna var familjen befriad ifrån.

Först tar man ett ämne och kavlar från kant till kant med den randiga kaveln.

Sen tar man den naggade kaveln och kavlar för att förhindra luftbubblor vid gräddningen. Då får brödet sitt karakteristiska mönster.

Att sköta den vedeldade ugnen är ett intensivt och framförallt varmt jobb. Det krävs också en bra snits när bröden lastas in i ugnen och sedan roteras under gräddningen.

När bröden kommer ut ur ugnen delas de i lagom stora fjärdedelar med vassa kniven.

Och så krävs det ju några starka vedbärare för att hålla ugnen varm...

Tack Harriet, Ingela och Ann-Christine för att vi fick baka med er. Vi njuter av brödet!

Sommarens andra fjällvecka

... hade delvis andra medverkande och ett annorlunda aktivitetsprogram, jämfört med den föregående flugfiskeveckan.
Victor, Hjalmar och Maria tog sig till Klippen på följande sätt: pendeltåg från Floda till Göteborg, X2000 till Stockholm C (1:45 försenat pga trasigt tåg, precis som förväntat/befarat, vilket är en annan historia), Arlanda Express till Arlanda och därifrån flyg till Hemavan med mellanlandning i Vilhelmina (även här en försening på cirka 2 timmar). På de två sista delresorna hade vi resesällskap av Lina och Andreas. Så framåt kvällskvisten på fredagskvällen i slutet på juli kom vi fram till den välbekanta, timrade stugan alldeles vid Ume Älv i Klippen.


Ann-Christine och Kent anslöt också och då blev vi ett 8 man starkt fjällgäng. På bilden nedan är vi på utflykt tillsammans med en miljon myggor, konstateras efteråt med glimten i ögat...

Stugan i Klippen ligger bara ett par mil från gränsen till Norge, utmed Blå Vägen. Den höga stenen markerar riksgränsen och Niclas står med en gosse i varje land. Under detta besök vågade vi oss dock inte mer än några meter in i grannlandet.

Självklart fanns det lite fiske på agendan! Har man ingen båt får man vada ut i älven. Här ser vi två herrar Hörnquist mitt ute i älven, nere vid kraftverksutloppet, varav en har flytväst. Vacker plats, men inga dagaktiva öringar.

På bilden ovan instruerar Victor Maria och på bilden under instruerar Niclas Victor. (När Maria sedan instruerar Niclas blir det absolut jämlikhet).

En bra fiskare har bra fiskehistorier där han måttar så händerna knappt räcker till.

Stugan är i ständigt behov av lite omsorg, ibland ren första hjälpen... I år fick de gamla fönstren sig en rejäl omvårdnad. Hört vid stugan under fönsterarbetet: "Vad har du i baken?" "Oj, det måste vara kitt."

Alla är mer eller mindre delaktiga i bestyren kring stugan. Victor utsåg sig själv till förste-eldare vid ceremonierna kring kvittblivningseldarna (med allt från gamla sängramar, till ett helt getingbo och några kalsonger utan resår). I rättvisans namn får vi nog utse Andreas (tredje-eldaren) till förste fönster-målare.

Hjalmar som i vanliga fall är en godmodig liten herre, led av att få en hel uppsättning kindtänder, med uppsvullet tandkött skiftande i blått och rött. Det fick en massa följder som vi inte behöver ta upp igen, för nu är tänderna ute och gossen åter godmodig.

Vi ska inte ge en för romantiserad bild av vår fjällvecka, för ibland vill man nästan gråta och ibland regnar det också. Men efter regn kommer solsken och har man blivit "ofräsch" kan man alltid ta sig ett dopp med fjällutsikt, i diskbalja eller älv...

Efter stugvistelsen tog vi oss ner de 40 milen till civilisationen i Umeå. Nästa blogginlägg kommer att visa vårt gästspel i bagarstugan vid Backens kyrka där.
Vi summerar fjällveckan med en bild av fjällen som vi gillar. Den är tagen söderut ifrån broarna vid Strimasund några mil norr om stugan.

Fjällvecka i Tärnafjällen

Nu har Niclas fått rekreation i form av friluftsliv med flugfiskefokus i Tärnafjällen. Sällskapet utgjordes av Pär G Maniette. Tältplatsen ovan är från fisket i Storbörtingtjärn, där det bara fanns småbörting (börting = lokal lappländsk benämning på storvuxen, sjölevande öring). Visst det ser sagolikt ut? Vi publicerar inte närbilderna på samlingar av mygg och broms på kläderna och utrustningen...

Swing it, Niclas! Övning och kastcoach ger resultat. Tyvärr nappade inga öringar innan midnatt, så det blev några sena nätter/tidiga mornar. Men vad gör väl det när det är ljust nästan hela dygnet.

Även när man är i fjällen vill man hålla sig fräsch. Nedan är en bildsekvens på en fjällbadare som skådades under fjällveckan. Nån som känner igen honom?