Oxveckorna

Nu befinner vi oss i de så kallade oxveckorna, enligt nyare traditioner. Det är benämningen på perioden mellan trettonhelgen och fettisdagen, som kan upplevas tröga och tunga. (I bondepraktikan avsåg man tiden mellan midsommar och allhelgonahelgen, då det inte fanns några helger som bröt det årliga slitet. Där brukar dock den moderna människan unna sig flera veckors semester...).
Blir det inte värre än så här så klagar vi inte på oxveckorna. Vi tar en arbetsvecka i taget och märker minsann att dagarna blir ljusare och längre.

På förskolan har de fått för sig att det har varit för halt för de små barnen att vistas utomhus i veckan. Stackars Hjalmar har knappt fått något dagsljus eller frisk luft, så det har vi fått råda bot på i helgen. Maria får en gnutta dåligt samvete, men har styrt det vidare i brevform till rektorn. Helt konstruktivt.

Niclas och Maria får frisk luft, med det hägrande maratonloppet som piska. Distansträningen är nu uppe i 17 km. Med tanke på underlaget hade det ju varit bättre om vi varit anmälda till Vasaloppet.
Victor har firat namnsdag i helgen och önskade falukorv till lunch och grillade hamburgare till middag. Önskan uppfylldes. Både Hjalmar och Victor har svängt in i nån tråkig "korv/köttfärs/panerad fisk med pasta"-diet. Maria misstänkliggjordes och avslöjades när hon försökte införa den lite annorlunda pastasorten matvete (med massa goda vitlöksfrästa grönsaker och Niclas ugnsbakade citron-timjan-honungs-kycklinglårfiléer). Även fredagens ris i form av risotto fick dåligt betyg. Använder man fraser som "Tänk på barnen som inte har nån mat" nu för tiden?

Tillämpar vi Bondepraktikan så är väl söndagen vilodagen. Det gör herrarna i huset helt rätt som anammar. Imorgon börjar ännu en ny oxvecka!

Ett gott nytt år

Niclas och Victor har inte riktigt fått till det med sitt isfiske ännu. Det kanske går att skylla på den tungvridna isborren? Maria har i alla fall försett dem med magott (och våndas för den dag som magottburken glöms av i handväskan).

Det nya året firades in med familjen Sjödell på plats i Floda. Även årets sista dag var en vacker vinterdag. Pimpling på Sävelången föregick traditionsenligt bastubad och efterföljande flerrättersmiddag.

Jo, det ska ha rört sig några små fiskar därnere. Eller i alla fall något som åt av magotten och nog kunde behöva det för att växa till sig... Tålamod och bra blodcirkulation är egenskaper som kännetecknar en bra pimplare.

Här ovan har vi juniorgänget, samlade på en bild. Hjalmar med ett Brio-tåg i munnen, Ingrid med ett oumbärligt hårband, Oscar med en slug min och Victor med tuppkam.

Återigen upplevde vi ett nyårsfirande där vi vid tolvslaget tog på oss våra pälsmössor efter att ha hunnit njuta fem lyckade rätter och däremellan nattat fyra barn.

Julen i Floda

Själva julhelgen firade vi på hemmaplan i Floda, en tradition för tredje året i rad. Hela gänget var friska och snön lyste vit i det vackra Västgötalandskapet, vilket gjorde förutsättningarna till de bästa.

Mormor och morfar kom med den väl utvalda Nennesmo-granen dagen innan julafton. Granen kläddes i diverse pynt från 1900-talet, kompletterat med en och annan dekoration anno 2010.

Familjen Klasson anlände från Bredaryd tillsammans med Mathilda och Robert på julaftons förmiddag. Då var vi plötsligt 11 personer. Några av oss fick höra julens budskap vid julkrubban på församlingshemmet, innan vi alla hungriga tog del av det generösa julbordet. Tur att till exempel Niclas och mormor Barbro redan kunde julevangeliet så de kunde agera Mannerström och Morberg....

Så lagom efter Hjalmars lunchvila kom den snälle jultomten och hade utdelning. Två pojkar var inte alls rädda, medan den tredje gick från hysterisk gråt till lugnare allmän skepsis.

Hjalmars röda rutschkana i trä är numera en populär samlingsplats för alla. Niclas, som trots sin svaghet för våfflor aldrig tidigare ägt ett därför avsett järn, har invigt våffeljärnet och bjudit oss andra. Victor har monterat sitt godståg med tillhörande räls till legojärnvägen. Rummet till hans dörr är numera ytterst sällan på glänt.

Men vem har vi här nedan då? Jo, den lite mer annorlunda tomten i mössa och handskar i sälskinn från förra sekelskiftets Alaska. Han var på uppdrag en bit bort efter mörkrets inbrott....