Familjen åkte upp till Hundfjället förra veckan och avslutade jullovet med frisk luft, alpin skidåkning och stugliv i fleece och underställ. Aktiv avkoppling gillar vi! Det blev också alpin premiär för Johanna som var laddad för att ta sina 65 cm långa, rosa slalomskidor i bruk.
Hjalmar hade otur i bygelliften när han åkte med Maria. När de skulle åka av gick det lite fort och Hjalmar fastnade med benet så att knät fick stryk. Knät svullnade upp rejält och en läkare i Lindvallen gjorde bedömningen att det behövde röntgas. Så vi åkte på röntgen nere i Sälen by och kunde där utesluta en fraktur. Puh. Lite stödbandage på benet, så var Hjalle i backen igen. Och fick åka många åk till, fast bara med stolliften. Terapi med bygelliften får vi ta vid nästa fjälltur.
Det var rejält kallt med neråt -20 grader på dagen. Så det passade bra med korta liftköer (för att slippa stå still) och att vi hade nära till stugan för att enkelt värma oss. Johanna ansåg nästan direkt att hon kunde åka skidor. Och jo, vi håller med. Hon kan åka skidor, men inte svänga eller bromsa.... Hon kan faktiskt åka rullband helt själv också. Det är kan-själv-attityden som gäller.
Det blir mörkt tidigt vid denna tiden på året i Hundfjället. Efter kl 15.30 var det mörkt och då gällde kvällsskidåkning. Fast på lördagskvällen bestämde Victor att det var after ski på lokal. Så då trampade vi in i skidkläder, beställde något att dricka och lyssnade på trubaduren. Eller nja, nästan alla lyssnade på trubaduren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar