Traditioner

Årets ljusaste tid är nu och vi har under helgen firat både midsommar och tioårsjubileum som föräldrar. Midsommarfirandet ägde även i år rum vid Bolmen med familjen Bornmar, på mormor Allanssons marker.

Vissa traditioner håller vi hårt i. Som till exempel att binda blomsterkransar till håret och att dansa kring midsommarstången. Detta året påbörjades även en ny tradition som innebär att alla barn ska slängas genom midsommarstångens ringar. Förmodligen får det bli 12-årsgräns på denna nya tradition, alternativt att göra en stabilare stång med större ringar.

Bolmen för oss innebär vattenaktiviteter. Vi hade befarat att allt skulle bli vattenaktivitet pga en ganska regnrik väderprognos, men regnet blev det inte mycket av. Vädret var helt OK och alla kunde bada insjö i kombination med vedeldad bastu.

När Linus sjösatte vattenskotern var det några som höll sig framme och några som backade.

Slutligen lite bilder på midsommarflickor som i år slapp regnkläder men inte riktigt kunde ta av koftorna.

Alfredliten

 Nu har vi firat Alfred Jan Hörnquist som föddes för snart ett år sedan. Släkt och vänner samlades i trädgården i Sjömarken i lördags för namngivning. Alfred är lillkusinen i gänget och det kommer han kanske alltid att vara. Precis som i visan vi sjöng för honom: 

"Så kom då lille Alfredliten

till ett av världens minsta land

och fast han ej var stora biten,

så var han dock en liten man

Att ha fått ögon blå förstod man

och hår med doft av sommarvind

Han låg och skrek, men plötsligt log han

och fick en grop i varje kind."

Äldsta och yngsta kusinen. Junipojkarna som båda är födda i midsommartider.

Orientering i Vilda Västern

I helgen var det orienteringstävlingar på och omkring High Chaparral. Det är spännande miljöer att orientera i där de traditionella karttecknen i den småländska skogen möter nya symboler för indiantält, vattenbrunnar och gamla ånglok. Inom orienteringsvärlden används begreppet skugga. Det är den person som får följa efter en nybörjare, för att underlätta inlärningsprocessen och förhindra skallgångar. Likt Lucky Luke gäller det att vara snabbare än sin egen skugga. Hjalmar har under våren orienterat med Niclas som skugga, så även i söndags.

De som är riktigt nybörjare går en snitslad bana, som oftast kallas knatteknat. Förr i tiden stämplade orienterare sin karta med en stämplingsanordning. Sedan några år har alla en sportidentpinne med ett litet chip som registrerar kontrollstämplingen. Vid registrering piper den till. Sixten, som tävlar för OK Vivill tog med Johanna på söndagens knatteknat. Självklart hade de varsin riktigt sportidentpinne och Sixten visade stolt hur det går till med "pipan". Johanna var inte sen att fatta hur det funkar.

Efter orienteringen var det fritt inträde i själva nöjesparken. Medan killarna sprang på taken iklädda orienteringskläder och cowboyhatt skjutandes med sina nya knallpulvervapen fick Johanna stanna på marken. Då hittade hon hästar. Så numera kan Johanna rida och hennes häst heter Pärlan, berättar hon.

Skolavslutning

Skolavslutningen idag blev så där idyllisk som man själv minns dem. Sol och blå himmel, massa förväntansfulla, finklädda barn och lärare som sjunger sommarvisor för full hals i kyrkan plus dofter av syren och liljekonvaljer. Victor har nu gått färdigt lågstadiet på Töråsskolan. Förra veckan fick vi en genomgång av hans prestationer i vårens nationella prov i svenska och matematik. Allt avklarat utan anmärkning. Till hösten väntar en ny klasslärare på Victors klass. Fröken Lena fick många kramar idag och vi är så tacksamma för att hon bidrog till att göra skolbytet för två år sedan till en succé för Victor och hela vår familj.  

Om vi i vinter minns en kall vår och sommar så ska vi i alla fall komma ihåg att skolavslutningsveckan var väldigt fin. (Fast sjön är inte varm ännu, vet Johanna, som råkade hoppa i Gläntan när pojkarna metade på bryggan i måndags kväll...) 

Löparglädje

I helgen var Maria i farten. Vårens träning har haft nya personliga rekord som mål. Nytt personbästa på kvartsmarathon (10,5 km) var ett delmål som fixades i maj. I lördags skulle halvmarathonrekordet slipas. Susanne och Linus bjöd in till uppladdningsläger med helpension och gemensam transport till och från nystartade Linköping halvmarathon (21,1 km) på nationaldagen.

Formen var toppad, dagisvirusen tillfälligt utplånade, björkpollen bortblåsta och coachande maken såg till att övriga familjen hade det fint hemma och deltog i Anderstorps nationaldagsparad. Resa med tåg, ny tidning, hemgjord pastsallad och Niclas "Runekakor" (långdistanslöparen Rune Larssons recept på energikakor) är bra förberedelser. Så... hur gick det då?

Sluttiden blev 1:36:20. Det innebär nytt personbästa (PB och därmed en innestående PersBubbel) , en slipning av Niclas två år gamla familjerekord med 1,5 minut och även ett klubbrekord för damer. Placeringen blev 12:a av 360 damer som kom i mål. Nöjd!!

Jag kan klart rekommendera detta sätt att utnyttja ett dygns "egentid". Ladda om batterierna, genom att fysiskt ladda ur dem.