Pussla

Återvinning och second hand är rätt i tiden. Johanna har tur som får låna det söta förklädet som gammelfarmor Ella sydde åt faster Lina när hon var i samma ålder. Vi har också tur som fått Lina och hennes tre pojkar på bara en timmes avstånd. När de var och hälsade på oss innan jul hade det kommit tillräckligt med snö för att få fart med snowracern nerför tomten. Edvin hittade snabbt sin plats bland Hörnquist-kusinerna, men tyckte nog det var konstigt att mormor plötsligt kallades för farmor i sällskapet…

Nu efter jul har vi långledigt på hemmaplan. Som på beställning (eller kanske någon dag sent) kom så snön och kylan. Bästa pulkabacken har vi precis utanför dörren. Det är bara att se till att fixa nån som kan dra pulkan upp igen.

 All elektronik och alla skärmar till trots, för Johanna är det pussel som gäller just nu. Ibland kräver hon att få hjälp medan hon i nästa stund sätter upp sitt lilla pekfinger framför sig och ropar att hon kan själv. Den flickan är det ingen som sätter sig på. Orden och meningarna fullkomligt flödar just nu, men det vanligaste svaret är fortfarande kort och gott: NEJ.

Julförberedelser

Vi väljer att göra de julförberedelser som är roliga. Här följer några av dem: 

Uppe på Jonsbo har vi numera plats för en stor julgran och för att fylla denna plats åkte vi igår på julgranssafari i Nennesmo. Morfar körde traktorekipaget med många sittplatser i vagnen. Diverse Davidsson-släktingar tog sig sen fram i skogen, några med såg eller yxa. 

Ryktet om att det inte finns några fina granar i Nennesmo stämmer definitivt inte. Två fina försvann visserligen igår, men det finns flera kvar.

 Vår nya assistent har lagom till jul utrustats med kvarn och korvhorn. Det lokala lammköttet har noga processats till lammkorv. Först ska det malas.

Sedan ska fjälstret fyllas med den kryddade färsen. Trots ett flertal inblandade kockar blev resultatet till belåtenhet och samarbetsövningen saknade helt större konflikter.

Dagen innan julafton är det också dags för det stora julbadet. Ett av de bästa sätten att låta kommunen förstå att de inte ska ta bort vår simhall är att besöka den. Hjalmar hoppar nu utan problem från trampolinen utan dyna ner i det djupa vattnet.

Och så förbereder vi oss för julen genom att ta en avkoplande bastu med utsikt så klart.

Lusse ute

Förskolan arrangerade igår årets upplaga av luciafirande. Det hela gick av stapeln utomhus i mörker och äkta småländskt julväder (+1 och regn). Johanna kom för första gången i riktigt kontakt med luciatraditionen, medan Hjalmar agerade tomte på ett vant sätt. Utan att den lilla lucian sett ett tärnljus förut placerade hon det reflexmässigt i munnen. Som så många andra gjort före henne, redan på 70-talet...

Ta det piano

Majoriteten av spelmännen i familjen är pianister och i hushållet finns både ett klassiskt piano och ett modernare elpiano. Victor spelar i kommunala musikskolan och vi behöver aldrig påminna honom om att göra just pianoläxan. (Däremot förekommer det att vissa påminnelser upprepas kring läs- och skrivläxan).

Hjalmar spelar också piano i kommunala musikskolan sedan några månader. Han följer pedagogiken enligt Suzukimetoden som går ut på att lyssna och härma. Att just lyssna är något vi jobbar med tillsammans med Hjalmar. Vi har under stunder i höst faktiskt tvivlat på hans hörsel. Men på pianolektionerna funkar lyssning och hörsel fint. 

Johanna klinkar gärna på pianot när tillfälle ges, tyvärr gärna när någon av bröderna spelar. Som en typisk tvååring undersöker hon det mesta och hon kan i princip allt själv. Hon har bestämda åsikter och svarar för det mesta nej på alla frågor. Just nu är det pussel som gäller och att bada är fortfarande lika roligt.

Ta det piano är inget vi sysslar med annars... En intensiv vardag är livet nu och vi lever alltså mycket.

Minns i november

...den ljuva september. Minns du den gamla slagdängan?

Det går ingen nöd på oss i det kompakta mörkret och regnandet. Alla årstider har sin charm, men just denna delen av hösten är ju inte upplagd för naturupplevelser. Vi tänker tillbaka på finare dagar. Och ser fram emot ljusare dagar.

Hjalmar kan simma

Efter några timmar i poolen på semestern utbrister Hjalmar: Nu kan jag simma!
Vi kan bara hålla med. Så här såg det ut första dagen med den nyförvärvade simkunskapen:

Simsättet är lite odefinierat än, men det fyller sitt syfte. Fler i familjen har blivit inspirerade och Maria går i simskola för att lära sig crawl. Den filmen kommer dock aldrig att hamna här...

Södra Turkiet

Vi delade höstterminen i två ungefär lika delar och åkte till Side i Turkiet i halvlek. Vi erkänner utan krusiduller att vi inte upplevt speciellt mycket turkisk kultur eller historia. Däremot har vi upplevt en alldeles lagom aktiv semestervecka där framförallt de tre omyndiga i familjen fått göra det de tycker om.  Som att bada flera timmar om dagen, äta glass och leka med/i vatten (mest klorerat eller salt).

Hjalmar gjorde framsteg i vattnet som fick oss att häpna. Han gick från att inte vilja doppa huvudet i vattnet till att hoppa ner i det djupa vattnet och simma runt i flera minuter, utan flythjälpmedel. På bilden ovan har han simfötterna på sig och då gick det undan i vattnet. Hjalmar etablerade snabbt nya kontakter och marknadsförde som vanligt sitt eget varumärke. Såväl bland andra gästande barn som bland Vingresors personal.

 Denna gång hade vi valt ett hotell med vattenrutschbanor och flera pooler. Vi hade nog inte räknat med att Johanna skulle våga åka. Men hon ska göra som alla andra och såg till att hon inte missade något. Varken i badet eller på glassbuffén. Vi åkte vattenrutschbana tills Johanna eller medföljande vuxen blev blå om läpparna...

Nu är vi tillbaka igen mitt i den intensiva vardagen. Och det klarar vi av tack vare påfyllda energidepåer och en del smart hjälp med hämtningar och hushållstjänster….

Johanna 2 år

Familjens yngsta medlem fyller 2 år idag. Bland det bästa Johanna vet är att bada och leka med vatten. Just detta har hon fållt hålla på med flera timmar i sträck under senaste veckan på semester i Side, Turkiet. En vecka i värmen innebär också att den oftast snoriga näsan är helt osnorig och sömnen för alla är ikapp. Pigg och glad, med massor av vilja. Det är vår Johanna det!

Alla ger järnet

Familjen har fått en släng av tävlingsberoende, när det under höstens första hälft funnits gott om lopp och tävlingar i diverse grenar. I veckan ordnades Bamseloppet på Törås förskola. Johanna sprang med Kotten innanför grindarna, medan Hjalmar och femåringarna på Kvisten sprang en runda utanför gården. I full fart gick det och Bamsemedaljerna glänste så fint runt de nöjda deltagarnas halsar efteråt.

 Niclas ställde upp i klubbmästerskapet i MTB på Isaberg i slutet på september och vi behövde inte skämmas för honom. Han blev trea och väldigt glad och smutsig. Maria och Victor sprang Gummiloppet i lördags. Victor vann sin klass, 3,7 km för pojkar födda 2004 eller senare, med 2 sekunders marginal. Maria kom tvåa i damklassen, 8 km, på tiden 35:39.  Detta är ett typiskt så kallat brödrostlopp, från Horda till Rydaholm, och vi fick med oss en popcornmaskin och en pokal hem igen. Så nu höjer vi nivån på fredagsmyset ett snäpp….

Nära Nissan

Området kring Isaberg är en av de finaste platserna i vår kommun. Senaste veckan har det funnits gott om tillfällen att hålla igång där. I lördags sprang vi Isaberg Mountain Sprint. Det gick ut på att springa upp på Isabergstoppen via ett antal orienteringskontroller. Victor var snabbast upp på den korta banan. Niclas och Maria körde den lite längre banan upp. Väldigt vacker eftermiddag och fin, vidsträckt utsikt.

I söndags var det en mer traditionell orienteringstävling i området. Hjalmar har inlett sin orienteringskarriär efter sommaren och blir skuggad på banorna av Niclas. Båda har en karta i handen och med jämna mellanrum stämmer de av var de är och hur de ska ta sig till nästa kontroll. Vid kontrollen måste Hjalmar se att kontrollsiffran stämmer och sedan "pipa". Alltså registrera pinnen på kontrollen. Och sen måste man alltid spurta in i mål och målstämpla.

 

Victor är van vid att det ofta går ganska lätt i klass H10. Han har snappat upp orienteringen på bara ett drygt år och är snabb i skogen. I söndags var däremot en dag när orienteringshjärnan inte ville vara med. Han bommade två kontroller ganska grovt, men hittade dem till slut. Han kom godkänd, genomblöt och arg som ett bi till målstämplingen. En erfarenhet rikare och dessutom fick han sin bild i lokaltidningen.

Nästa aktivtetet i området i söndags var paddeltävlingen Nissanracet. Morfar tog med sig alla tre barnen hem, medan Niclas och Maria paddlade. Sträckan var 23 km från Isaberg ner till Gislaved och det var det snabbaste och längsta vi någonsin paddlat tillsammans. Först passerar Nissan tre sjöar efter varandra för att sedan vara en tidvis trolsk och krokig å. 

 

Och tidigare i veckan fick Maria nöjet att på arbetstid klättra i Isabergs höghöjdsbana med kunder och kollegor. Självklart iklädd sele, kabinhakar och hjälm. Och jo, jag klarade till och med den svarta banan. Nu ser vi ju så klart fram emot att området kring Isaberg ska bjuda på snö i den vackra och kuperade terrängen om några månader....

Två till

Några fler av fotografens bilder vill vi minsann visa.

Fotografen

...har varit på besök hemma hos oss och naturen fick vara studio. Niclas tycker att vi som ut som någon slags kungafamilj på några av bilderna. Men det måste ju vara positivt?! Vi har ju en hel del bilder på familjen, men det är sällan som vi får till bilder på alla fem samtidigt.

På tal om kungafamilj, så är det faktiskt så att Johanna har en omtalad Estellerosett och därmed har donerat pengar till välgörenhet. Övriga familjen har vad vi märkt inga kungliga attribut överhuvudtaget. Däremot har farmor i veckan haft besök på sin skola i Umeå av kronprinsessparet och haft musiklektion med dem. Så jo, nog finns det lite kunglig glans runt omkring oss. :-)

Fjällmaraton

Nu är den sedan länge planerade Sälen fjällmaraton genomförd. I lördags sprang Niclas och Maria tillsammans 42 km i varierande terräng i trakterna av Lindvallen och Högfjällshotellet i Sälen. Helgen fylldes med några av de saker som vi uppskattar mest; varandra, naturen, god mat och löpning. En helg för att fira 10 års äktenskap. 

Fjällmaran sprang vi tillsammans. På sten, asfalt, grus, spång, lera och gräs. Maria spurtade nerför den sista branta backen och såg till att speakern i mål kunde uppmärksamma maken lite extra. Då stod klockan på 4 timmar och 10 minuter. En tid som vi är ganska stolta över. Gissa om en bastu och en vällagad middag på det lilla tysta pensionatet satt fint efter det? Tack till barnvakterna som gör detta möjligt.

Sensommar

Augusti är en sommarmånad. Sen råkar det ju vara så att dygnsmedeltemperaturen har sjunkit rejält, skolan har börjat och det växer svamp i skogen, så det knakar... I år verkar det vara gott om svamp i kombination med att vi börjat hitta lite svampställen. 

Intresset och tålamodet att plocka svamp håller i sig i knappt en timme hos vissa. Förutsatt att det hittas några praktexemplar i början på svampplockningen. I finalen på skogsutflykten skickar vi iväg Niclas att älga in i skogen och skörda en effektiv stund. Övriga i familjen fokuserar på att inte komma bort eller bli uttråkade. 

Sen är det bara att rensa skörden tills augustimånen går upp på hygget bakom huset.

Tunnbrödbagare

Medan Niclas flugfiskade för fullt spenderade vi andra sköna dagar med farmor. Sommarvärmen som vi blivit bortskämda med under flera veckor höll i sig även uppe i Umeå. Enligt traditionen firade vi Karin-dagen med god mat och fotografering. 

Det blev många timmar strand och lek under veckan, men också några timmar med arbete i bagarstugan. Att baka mjukt tunnbröd har blivit en tradition som vi alla, och speciellt Victor är mån om att bevara. Även om det betyder att han får kliva upp tidigt för att vara på plats och börja elda i bakugnen. I år gjordes en mindre deg, men det blir ändå en rejäl balja att hantera. Och många goda mjukkakor att njuta.

Det är långt mellan Anderstorp och Umeå. Vi har därför sett till att besöka riktigt bra "vägkrogar", exklusivt öppna för oss, i Gävle respektive Linköping. På den drygt 100 mil långa vägen hem igen stannade vi också till på ett fikastopp mitt i Stockholm och hälsade på nya kusinen Alfred och resten av gänget på Söder. Kusinerna träffas inte så ofta, men kom väl överens på Edvins hemmaplan. Även Edvin är förtjust i det mjuka tunnbrödet, så vi delade med oss lite grann. Men det mesta hamnade i vår egen frys….