Dopet

Fredagen den 31 juli döptes Hjalmar David Edvin Hörnquist i Vila kapell. Kyrkoherde Marcus Heutmann från Tärna församling stod för Guds ord medan vi och våra familjer i övrigt var väldigt aktiva i såväl dopgudstjänst som buffé och kalas efteråt. Bland annat hällde Victor upp dopvattnet, mostrarna sjöng En vänlig grönskas rika dräkt med prästen kompandes på gitarr, Mathilda och Lina läste högt, morfar ringde i klocktornets kyrkklockor och Niclas spelade gitarr när Maria sjöng Handens fem fingrar.

Hjalmar har fått två söta och trevliga faddrar, eller hur? Lina och Mathilda tar nu fadderansvaret och delade bördan att bära under själva dopet.

Vila kapell ligger utmed Blå Vägen ungefär 3 mil mot norska gränsen från stugan i Klippen. Från kyrkfönstren har man som besökare en vidunderlig utsikt över Överuman (det är här Ume älv börjar) och vackra snöklädda fjälltoppar.

Altartavlan i Vila kapell föreställer Jesus i fjällen (!), altarbeklädnaden går i sameflaggans färger och utsikten är som sagt en underbar fjällvy. Hela kapellet är så mysigt med mycket trä och hantverk. Med sådana kyrkolokaler skulle fler nog kunna tänka sig att gå till kyrkan...

Bara några stenkast från stugan rinner Mobäcken från fjället ner till Ume älv. Här hämtade vi Victors dopvatten 2005 och även till Hjalmars dop tog vi nu det klara bäckvattnet. Bäcken har för övrigt skänkt mycket glädje i form av bäcköring också.

Här har vi farmor i toppform. Utanför stugan, i solen och med både sina barn och barnbarn med sig!

Oliver och Victor fick träffas under några dagar när Oliver kom upp på dopet med sina föräldrar i husbilen. Det finns ganska mycket bus i dessa två lintottar och det finns mycket spännande kring stugan att utforska. Med hjälp av en skoterkälke plus lite brädor och verktyg kan man faktiskt bygga ett helt skoterekipage...

Niclas trivs som fisken i vattnet i Klippen. Han hanterar bland annat gärna flugspö, kamera och muurikka (stekhäll över elden).

Det blommade otroligt intensivt av mängder av växter och blommor. Blåbären var på gång i fjällen och nere i Umeå var de färdiga, så vi fick med oss en rejäl laddning hem att leva på ett tag. Hjortronblommorna hade tyvärr frusit bort i år, medan kantarellerna behöver några veckor till.

Hjalmar, "hjälmprydd krigare", verkade trivas i fjällen. På hans vägnar tackar vi familjerna för allt som gjorde vår fjällvecka med dop så härlig och minnesrik!