Vallintjåkkos topp

Lina, Andreas och Niclas känner sig otroligt stolta, glada och ... hungriga efter att ha skidat upp på Vallintjåkko. Det tog cirka tre timmar upp med några korta stopp för apelsin och choklad. Vi hade en sagolikt vacker dag och utsikten var flera, flera mil. Vinden var så gott som obefintlig och himlen helt blå. Det är såna här minnen man ska ha med sig när vardagen är som gråast. Det är också en sån här tur som gör det värt att sitta i bil i 120 mil enkel väg.

Att sedan ta sig ner från toppen till dalen igen på smala turskidor, var ingen avslappning direkt. Det var bra att det översta snölagret var ganska nytt.....

Maria har toppen i sikte och laddar några minuter i solen innan det är dags att ta de sista höjdmetrarna upp till toppen.

Vi fick njuta av helt orörd snö när vi fyra på påskafton gjorde en toppbestigning på skidor. Vi såg spår av ripa och hermelin och mötte faktiskt en liten lämmel på fjället.

Här är ser man bland annat Norra och Södra Sytertoppen. Nere i dalen ligger Klippen och korsas av Blå Vägen. Stugan ligger strax intill Ume Älv och finns ganska långt till höger på bilden.