Berlin Marathon 2017

Vilket lopp. Vilken resa. Vilket team.

Tider och resultat är inte det viktigaste, men det är ändå med stolthet som vi konstaterar att vi sprang detta marathon fortare än något tidigare (Stockholm, Växjö, Sälen, New York och Prag). Både Niclas och Maria slår personbästa på denna erkänt snabba bana i den tyska huvudstaden. Förmodligen en kombination av mer rutin och en smart och effektiv träning. Niclas springer 42,2 km på 3:31:06 och Maria springer på 03:29:55.

 Själva loppet gick i söndags och vi flög ner i fredags. Nummerlappar, tidtagningschip och rätt atmosfär fick vi genom att ta U-Bahn till den stora mässan. Massor av löparprylar som kan tänkas behövas eller är rent onödiga, i kombination av tusentals löpare upplevdes. Vi trivdes bättre utanför i solen och det verkade även maskoten "das Maskottchen Fridolin Flink" göra.

 Därefter inleddes ett fokuserat dygn av återhämtning, eftertanke och kolhydratladdning. Niclas hade hittat rekommendationer på det vietnamesiska stället Saigon Green i Kurfürstendamm. Det låg i närheten av Grolmannstrasse, där vi bodde, och de serverade mycket riktigt både vällagat och fräscht. Solterrassen på hotellet gjorde förresten skäl för namnet på fredagseftermiddag och det var bara vi som hittade dit....

 På lördagen anordnade arrangören Frühstückslauf, från Schloss Charlottenburg till Olympiastadion. Tusentals löpare joggade långsamt tillsammans den 6 km långa sträckan och avslutade med ett varv på de blå löparbanorna inne på stadion från 1936. Därefter en frukostbuffé för alla dessa löpare. Vi fick bland annat varsin "Berliner"; den typiska syltmunken. Och då kommer man osökt att tänka på hur John F Kennedy avslutade sitt tal han höll i staden 1963: "Ich bin ein Berliner".

Lite sightseeing fick det också bli. Delar av Berlinmuren finns sparade vid nåt som kallas East Side Gallery. Cirka 160 mer eller mindre politiska målningar finns att se på muren, varav kyssen mellan Brezhnev och Honecker är bland de mest berömda.

Såklart reflekterar man kring andra världskrigets alla fasor vid besök i staden. Ett minnesmärke är Kaiser-Wilhelm Gedächtniskirsche, kyrkan som bombades i november 1943 och som fått stå kvar med trasigt torn.

Niclas tider:

 Marias tider:

Vi var tysta, fokuserade och näst intill tråkiga på morgontimmarna innan start. Det gäller att hålla huvet kallt och kroppen mentalt stark. Vi upplever inga situationer som så fyllda av diverse inbillade åkommor, smärtor, skav, virus och symptom som dessa långa timmar innan start. Hålla hjärnspökena borta och värmen uppe mellan alla kissbesök. Vi var iklädda diverse avlagda gamla kläder i lager, som sedan lämnades i startfållan för bättre behövande. (Maria vill inte dokumentera dessa timmar med bilder. )
Startskottet kom som en befrielse, även om det var en tjock massa av drygt 43 000 löpare som skulle iväg. Själva marathonloppet i sig var en riktig sightseeing genom Berlin och över floden Spree ett antal gånger. Vädret passade oss ganska bra. Mulet, något lätt duggregn och runt 14-15 grader (fast på morgontimmarna några grader svalare innan start).

Upploppet på paradgatan Unter den Linden och slutspurten genom Brandenburger Tor är mäktig. Vi startade ungefär samtidigt men såg inte varandra efter starten. I samma stund som Brandenburger Tor dök upp vid målgången skymtade Maria ryggen på den välbekanta gröna AOK-tröjan. Ögonblicket när vi är ifatt varandra dokumenterades av en av arrangörens fotografer (som vi snott bilden av). Häftigt så synkade vi är. Lika mycket ångest som det finns innan start finns det glädje, adrenalin och lättnad i mål.

Team Hörnquist summerar ännu en häftig löpar- och upplevelseresa genom att tacka framförallt farmor och mormor som gör det praktiskt genomförbart. Tack!

Sensommar

Här kommer några bilder från augusti och första halvan av september. 

När mormor fyllde år passade vi på att fira med skaldjurskalas i Reftele. Hela Davidsson-klanen var samlad och grannarna på Gärdesgatan kunde inte ta miste på att det var kräftskiva vi hade.... Det hördes. Niclas undersökte förresten intresset för surströmmingsskiva i kvarteret och uppfattade ett klartecken på ett hålla ett sådant arrangemang när som helst. ;-) 

Hjalmar cyklade till skaldjursfesten, på den gamla banvallen till Reftele. Halvvägs fick han sällskap av Arvid. På banvallen finns ingen motortrafik att ta hänsyn till (men gott om riktiga hästkrafter). 

Hjalmar gillar ju som bekant att ha olika byggprojekt igång och har lagt ett antal timmar på sin lådbil. Han är nöjd med resultatet, men vill helst åka med, inte putta på.

Får jag bada efter orienteringen? Självklart.

Det är ett riktigt svampår i år. Och än är det inte slut. Kantarellerna finns bara ett stenkast bort. Precis som fin skog, bra cykelstigar, motionsspår och vattendrag för bad, paddling och fiske.

Denna säsong ställde alla tre Hörnquist-barnen upp i Nissadalszonens ungdomscup. Fyra olika orienteringstävlingar med både individuell och lagtävling mellan de sju klubbarna. Victor tog hem alla delsegrar och totalsegern i H12. Hjalmar körde U2-bana med skugga långt bak. Johanna körde inskolningsklass där skuggan bitvis fick bära henne på ryggen till kontrollerna.... Men i orientering får alla vara med.

De tre loppen i Gnosjöklassikern; Hillerstorp Adventure Race, Åsenhögaloppet och Tråddragarrundan har vi sprungit i olika konstellationer. Vi är faktiskt snabbare än nånsin alla fem. 

Maria fick åka till Rom med jobbet en helg i september. Bästa sättet att upptäcka alla fina sevärdheter var att göra det innan staden och turisterna vaknade. Fontana di Trevi, Spanska Trappan, Vatikanstaten och Colloseum ligger alla inom joggingsavstånd. För att se fotboll mellan Lazio och Milan på Stadion Olimpico blev det dock en väldigt lång promenad med kollegorna.

Godmorgon, Påven!