Florida del 3

Strax utanför vår lilla semesterby i Key Largo hittade vi Island Dolphin Care. Detta lilla delfinställe har ett gott syfte, för människor och delfiner, och dessutom en vacker bakgrundshistoria. 

För snart 30 år sedan fick en treårig pojke som hette Joe en stroke i samband med sin tredje hjärtoperation. Han blev förlamad i vänster halva av kroppen och spåddes en framtid med svåra utmaningar. Den traditionella behandling som erbjöds gav inga framsteg och hans mor letade intensivt efter alternativa möjligheter. Hon förstod att vattenaktiviteter var bra för lille Joe. Efter viss övertalning fick så Joe träffa delfinen Fonzie, utanför ordinarie öppettider, på ett delfincenter som erbjöd friska människor att simma med delfiner. Joe och Fonzie hittade varandra och sakta men säkert kom rörelseförmågan tillbaka hos den lille pojken, som kom dag efter dag efter stängningsdags. Idag äger Joes familj hela delfincentret och har gjort om det till ett center för terapi med hjälp av delfiner. Joe själv arbetar med delfinerna, lever ett nästan helt normalt liv och vi fick träffa honom. På bilden nedan låter delfinskötarna familjen Hörnquist vara med på dagens första matning. Vi knackade på en morgon och frågade om vi fick kika, efter tips från pensionärer vid småpratet runt poolen.

Florida är delstaten för fiskare. Så självklart återspeglar det sig i Floridaköket. Det är lätt att hitta restauranger med fisk och skaldjur på menyn. I Key Largo gillade vi Pilot House; restaurang med brygga där man får mata fiskarna i kanalen utanför. Där smakade vi krabbkaka, friterad bläckfisk plus fish and chips och fiskburgare på nyfångad fisk. Barnen hängde såklart vid bryggan och spanade hur fiskarna åt sig mätta i det klara vattnet. Att få sitta ute och äta i januari i bara klänning är semester.

På Miami Beach hittade vi det schyssta haket Big Pink. Att det satt ett stort gäng poliser och åt där var inte bara spännande utan också ett tecken på att det förmodligen serveras god och prisvärd mat. Vi provade brett ur menyn; amerikanska hamburgare, pancakes, pulled pork och laxwrap.

I Fort Lauderdale, även där nära beachen ligger Bubba Gump, restaurangen med inspiration från filmen Forrest Gump. Filmen gick på repeat inomhus, medan vi satt ute och njöt av... att vara lediga i sommarvärme.

Florida del 2

Vi tillbringade en vecka i Key Largo, den första och största ön i den långa ögruppen som utgör sydligaste delen av Florida. I den lilla semesterbyn Kawama Yacht Club hade vi hittat en lägenhet på nätet. Lägenheten var en sorts radhus i tre plan och i semesterbyn fanns tillgång till hav, havslagun och pool. Med andra ord förutsättningar för vattenlek och fiske. 

Vattnet var klart och fiskarna kunde alltså siktas in och metas med ett spö agnat med räka. Det fanns både brygga och en lång pir att fiska ifrån. Bilden ovan är fotad från kajak, som vi hade fri tillgång till också.

 Poolen var varm. De amerikanska barnens jullov var slut och vi var i princip den enda barnfamiljen på området, vilket gjorde att vi aldrig behövde trängas.

Den lilla saltvattenlagunen hade en fin strand och låg precis i anslutning till vårt hus och poolen.

Från en av våra balkonger (som alla hade myggnät) blev det sköna avkopplingsstunder med utsikt över lagunen.

Till alla lägenheter hörde en golfbil. Det var en självklarhet så att alla människor skulle kunna transportera sig snabbt ner till havet. Eller tennisbanan, soptunnan, bridgekompisen.... Jo det var en by för så kallade snowbirds, pensionärer som spenderade vinterhalvåret i värmen. Även familjen H tyckte att det var smidigt att ta golfbilen, när man har mycket saker/utrustning att ha med sig. Vi kan bara tänka oss hur mycket bilåkning det hade varit i detta området om inte golfbilarna hade funnits.

 Eller så tar man golfbilen ner på piren efter kvällsmaten och kollar solnedgången innan nattning. Så vackert!!

Florida del 1

Måndagen 2 januari landade familjen enligt tidtabell på Miamis flygplats. Vi hämtade ut vår hyrbil (hyr-buss) och tog oss direkt till hotellet i Fort Lauderdale. De andra gästerna hade inte riktigt samma längtan till bad som vi eller var kanske inte lika morgonpigga. Poolen fick vi ha för oss själva. Vilken lättnad att inget strulade och ingen kruppade. :-)

Vi såg till att räkna med att resan/äventyret började redan i bilen ner till Kastrup. Vi lämnade Törås innan klockan 04 på morgonen och körde söderut. Baksätet sov och framsätet körde, drack kaffe och planerade. Det var första gången vi alla åkte bil över Öresundsbron (vissa av oss har sprungit sträckan förut). Framme på Kastrup fick vi efter incheckning stärka oss med frukost, ladda elektroniken och gå igenom platsfördelningen, bekvämt i SAS-loungen. Själva flygresan gick sedan över all förväntan, i drygt tio timmar. Och visst är det bekvämare att resa reguljärt. Och det är smidigt när alla har egen plats och tillgång till egen skärm, med till och med filmer med svenskt tal. När det är dags att sova tar man bara på sig sina Peltor och lägger filten över sig. 

I Fort Lauderdale acklimatiserade vi oss i knappt två dygn genom att bland annat spana in beachen och den stora båthamnen samt besöka en stor outlet. Besöket på outlet blev kort. Svenskarna från lilla Anderstorp blev stressade av alla människor där. Så tillbaka till hotellet och poolen och sedan packa för att dra söderut. 

Biluthyrningen gjorde en liten miss med den bil vi bokat, men erbjöd istället en Dodge mini-van. Eftersom vi inte hade lust att tjafsa eller vänta på bil godtog vi erbjudandet. Det var ju gott om plats, men det visade sig också att ingen av barnen ville sitta längst bak. Bilen funkade annars fint och tog oss dit vi ville.

En av utflykterna gick till Everglades nationalpark. Vi valde en dag som var svalare och blåsigare, när bad och fiske inte var lika bra. Nationalparken är mycket stor och vi körde in i den östra infarten där det är sötvatten. Djuren i nationalparken lever helt fria där och de staket som finns, finns för att inte besökarna ska trilla ner i träsken. Den fridlysta Florida-pantern som vägskylten varnar om fick vi tyvärr inte se. Det som lockade var alligatorerna och alligatorer fick vi minsann se. 

Avslutning på 2016

Vi måste ju lite snabbt sammanfatta 2016 innan vi går in på dokumentation av 2017. 

Jul och nyår blev snöfria på hemmaplan. Herrn och frun i huset inledde julaftons morgon med månskensjogg innan barnen vaknade och solen gick upp. Därefter fylldes huset med  totalt 15 Davidssonsläktingar, varav 6 barn och en hel del god mat. Jultomten kom även i år. Förutom den förklädde tomten själv medverkade i år även Spindelmannen och Elsa från Frost på julafton.  

På juldagen kom Thelinsläktingarna från Svenljunga och Stockholm (Björn) och gjorde oss sällskap. På annandagen var sedan ett antal Josefsson-kusiner (släktingar på Marias farmors sida) inklusive Lars från USA, samlade i Nennesmo för att prata om gamla tider. 

 Efter själva julhelgen fick vi lite vardag med jobb och förskola. Plus förberedelser inför det 32:a Sylvesterloppet i Anderstorp. Förutom arrangörsuppdrag hanns det med att tävla. Victor vann sin klass P05 (1,5 km) på tiden 5:35 och Hjalmar sprang in på 8:26. Niclas och Maria sprang båda personbästa på just detta loppet på 41:07 respektive 45:07 (10 km). Några minuter efter sitt första lopp sprang Victor 10 km på tiden 47:48. Alla mycket nöjda med både personliga insatsen men också med klubbens arrangemang.

Efter lunch och bastu bar det iväg på finmiddag till Sjödells. Bubbel, gratinerad hummer, torskqueneller med kräftsås, ostar och annat gott fick avrunda året. 

Hjalmar lyckades för första gången äntligen stanna uppe ända till tolvslaget. Han såg raketerna som tände upp himlen i Värnamo. Därefter kunde han nöjd krypa ner i sovsäcken på Oscars rum. Två timmar senare när alla i kollektivet kommit till ro började tyvärr den för oss välbekanta krupp-hostan. Och andnöden accelererade. Vi har varit med om det förr och höll oss ganska coola, om än klarvakna. Framåt morgontimmarna hälsade ambulansen på för att hjälpa till med andningen, efter samtal med 1177 som snabbt hänvisade vidare till 112. När det inte riktigt hjälpte med ambulansens hjälp så fick vi åka till barnakuten i Jönköping. Där fanns det rejäla doningar att andas i, kunde Hjalmar ganska omgående konstatera med lättad uppsyn. Floridaresan, som under några timmar verkade hänga löst, kunde nu försiktigt återigen få fokus. Utan några timmars nattsömn och med några timmar kvar tills det var dags att åka till Kastrup kom vi hem och packade om. Och Florida är ju en helt annan historia...

Tack till familjen Sjödell för ett riktigt bra nyårsfirande och ert engagemang kring oplanerad, nattlig barnsjukdom. Tack  till mormor och morfar Davidsson för stöd och mat på både nyårsafton och nyårsdagen. Slutet gott, allting gott!