Midsommarbarn

Midsommar och väder är alltid ett intressant samtalsämne som gärna hamnar i minnen om åska och drivis. Midsommarafton 2014 bjöd däremot på sol och dans runt stången utan varken fleecetröja eller Goretex-kostym. Vi spenderade stora delar av helgen vid Bolmen med gästfria familjen Bornmar, liksom förra året. De flesta av sällskapets förvärvsarbetande flerbarnsföräldrarna lyckades slappna av ganska bra. Utvecklingen går mot tidigare sänggång, mer hemlagat/bakat och mindre starka drycker. Speciellt barnen gick all-in med fiskespön, vattenskoter, bad och båttur följt av sköna vedeldade bastubad under den något ruggigare midsommardagen.

Familjens midsommarbarn, i dubbel bemärkelse, har fyllt 9 år och firat i dagarna tre. Festligheterna toppades i måndags när han och elva kompisar hade kalas hemma i trädgården med omnejd. För att få äta korv och glass fick de leta upp åtta orienteringskontroller uppe på Jonsbo med bokstäver och sedan knäcka lösenordet. Både festfixarna och uppdragsgivaren var nöjda med kalaset. 

Före och efter

Hörnquistarna publicerar stolt före- och efterbilderna.

 Översta bilden är tagen i augusti 2012 när vi kikade runt på tomterna som erbjöds. Bilden under är tagen i juni 2014. Huset är klart och familjen är installerad och hemmastadd. 

Sprängning i augusti 2013

Gräsmatta med en sten kvar i maj 2014

Kalasfin

Det är inte var dag man blir bjuden på 90-årskalas, men igår var det dags. Det var en strålande vacker pingstdag och ett stort gäng släktingar i Josefsson-släkten samlades några hundra meter ifrån det barndomshem, där alla syskonen växte upp i början på förra seklet. En av syskonen var Marias farmor Ingrid. Anna-Lisa var gift med yngste brodern Sven och är sist kvar i den generationen. Hon är en referens för hur pigg och glad man vill vara i denna aktningsvärda ålder. Och klart det ska firas!

Fira mera

Firandet av senaste födelsedagsbarnet i familjen har fortsatt i samma anda. Det innebär trevligt sällskap, god mat och motion i/nära skog. I helgen fick vi besök av mor/farmor/svärmor och Kent och det hade vi sett fram emot. Sist vi sågs var i julas. De fick hänga med oss upp till Taberg på utflykt.

I Taberg var det ett terränglopp som pojkarna i familjen sprang. Hjalmar sprang knattebanan, skuggad av Victor. Hjalmar blev väldigt besviken över att han inte fick nån medalj i sin tävling, men fick å andra sidan åka karusell på Gisledagarna senare på dagen. Victor sprang 2,8 km Lillvilden och kom tvåa i P10. Han njöt av att stå på prispallen och hade lera upp på ryggen. Niclas sprang Vilden X-trail 10 km och hade lera upp i ansiktet. Att springa uppför slalombacken i Taberg var en del av banan och det klarade 40-åringen på ett galant sätt.

På husfronten är nu plattsättningen ute klar, huset är målat med Falu rödfärg en andra strykning, gräsmattan vattnas och växer och en studsmatta är monterad och rejält invigd.