Istanbul

Maria tog en paus från pollen och åkte med jobbet till Istanbul i helgen. Staden är utan överdrift jättestor, med 16 miljoner invånare. Staden är också jättegammal, med byggnader från 600-talet och profeten Muhammeds tid. De olika sultanerna som regerat ville alla bygga sitt eget palats med plats för stort harem och gärna några moskéer var, vilket innebär att de lämnat efter sig ett underhållsarbete utan slut.

På konferenser är det lätt att slöa till sig, men med ett par löparskor och en gps går det alltid hitta nånstans att springa. Tur att några manliga kollegor gjorde sällskap utmed Bosporen där vildhundarna var aggressiva och trafikmiljön typisk för kulturen. Flera gånger konstaterade Maria att detta inte är nästa resmål för familjen.
Maria blev inte imponerad av turkarnas stimmiga och rökiga bazaarer (marknader), men laga mat det kan de verkligen. Underbara röror med kikärter, aubergine, tomat, persilja, lök och youghurt med kolgrillade grönsaker och kött.

Johanna 1,5 år

Vi firar inte bara påsk utan också att Johanna är 1,5 år. Den lilla gumman, som fortfarande med jämna mellanrum kallas lilla gubben, är en aktiv flicka. Hon är numera också en förskoletjej, på avdelningen Kotten. Sång och dans ligger henne varmt om hjärtat. Till skillnad från sina bröder gillar hon att äta frukt. Likt sina bröder gillar hon också fika. Johanna räds ingen trappa, stege, våningssäng eller köksö att klättra upp på. Hon är liten och nätt i sin uppenbarelse, men har sannerligen fått upp farten i steget. Inom familjen går hon under namnet Jo. Eftersom det hela tiden testas nya saker och kända gränser blir det många, många utrop av karaktären:  - Nej, Jo!

Knat och kanot

Johanna och Hjalmar har gått "knatteknat" med sagotema på orienteringstävlingen Traneträffen idag. Hjalmar hann faktiskt två varv och fick därmed både banan och russin i mål. Familjen är nybörjare i orienteringssammanhang. Vi är imponerade av arrangemangen i skogen. Det byggs upp ett tävlingscentrum mitt ute i ingenstans med avancerad teknik för online administration och uppladdning av tider, grill- och fikaservering, toalett&dusch, barnpassning, sjukvård plus så klart en massa orienteringsbanor med kontroller. För allt ifrån Astrid Lindgren-banan för de minsta till svåra tävlingsklasser ända upp till H85. Coolt.

Victor sprang två banor med skugga. Ena banan skuggade Maria honom och hon blev totalt utskälld för att vara en usel skugga/orienterare. Delar av kritiken var befogad, men inte all. Direkt efter målgång fick Victor som tur var erbjudandet att springa en bana till, skuggad av proffset Tina i AOK. Det gick bättre. Victor är nu väldigt fokuserad på orientering och ser fram emot när hans föräldrar och klubbkamrater vågar släppa ut honom med karta utan skugga.

När Niclas fixat kanot för att träna multisport förra helgen fick även vi andra prova på att paddla i sjön. Det visade sig att både Hjalmar och Victor kunde paddla och sitta stadigt i kanoten.

Utomhussäsongen är aldrig över. Den ändrar bara karaktär.

Utan anmärkning

På de lediga måndagarna är Johanna och Maria ute och cyklar en del (i dubbel bemärkelse). Men idag tog vi vårt röda motorfordon till besiktningen. Inte för att vi var oroliga, men det är ändå skönt när bilen går igenom utan anmärkning. I lördags fick vi hjälp att byta till sommarhjulen också. Det funkar med vackra ögon, när man inte är så händig med domkraften.

Trettiofem

Krokusvägen 35 är slutbesiktigad och inflyttad. Helt enligt plan. Trots publiceringsdatum är det helt sanningsenligt. I slutet av augusti förra året tog grävmaskinen sina första skoptag på tomten. Första veckan i oktober kom ytterväggarna från husfabriken och sedan har det rullat på. Både arbetet på tomten och barnvagnspromenaderna till och från tomten.

 En av världens förmodligen bästa snickare har med en del hjälp byggt ett hus som passar oss perfekt. Den som väntar på något gott…