Här ser vi barnen som åkt över 100 mil bil enkel väg till farmor och farfar för att fira jul.
Det blev alltså över 200 mil bilresa totalt. På självaste julafton fanns det faktiskt lite snö på marken, som försvann efter några timmar. Men skridskoisen fanns kvar hela veckan.
Under det en vecka långa besöket hade farmor jullov och gjorde typiska farmor-saker med Victor, Hjalmar och Johanna. Som att läsa böcker och baka efter önskemål. Och som att gå sövningspromenader och steka pannkakor.
Farmor hade även telefonnumret till Umeåtomten, så han kom förbi med fullproppad säck till de relativt snälla barnen. Förr i tiden minns Maria respekten, på gränsen till rädslan, som fanns för jultomten. Här mottogs tomten istället med öppna armar och kramar. Speciellt Hjalmar pratade oavbrutet i örat på tomten.
På tal om Hjalmars förmåga att prata; farfar och Hjalmar åkte iväg och tvättade bilen innan jul. När de kom tillbaka berättade farfar hur Hjalmar hade pratat med alla han sett inne på bensinmacken. Då kontrade Hjalmar, som alltid har sista ordet, med att konstatera att farfar minsann pratade med alla han också. Och jo, det är ju så vi känner dem båda. :-)
Så mycket julefrid har det inte varit under julveckan. Tempot har varit högt, men glatt för det mesta. I olika konstellationer har det varit skridskoskola, lastbilstur till Lycksele, julkrubba och julotta i Tegs kyrka, uppbyggnad och plundring av pepparkakshus, matlagning som till exempel julskinkepizza med surdegspizzabotten, löpning med broddar, bastubad, mycket lek, biobesök på premiären av Emil-filmen och en hel del iPad.
På vägen hem från Umeå unnade vi oss ett stopp med övernattning i Stockholm. Där blev det ett efterlängtat besök hos kusin Edvin på Söder.
I eftermiddag har kusinerna från landet kommit hem igen. Och nu har vi inga långa bilturer planerade på ett tag...