Nu har vi en ettåring i familjen!
I söndags fyllde Johanna Ella Karin 1 år. Enligt tradition fick hon för första gången smaka tårta och liksom resten av familjen har hon anlag för att bli en liten gottegris. Fast till skillnad från bröderna gillar hon (fortfarande) frukt och grönsaker också.
Johanna väljer nu att gå framför att krypa. Fast allra helst klättrar hon såklart. Hon vill uppåt. Det går att klättra på lådor, som hon drar ut som en slags stege. Eller så klättrar hon på ugnshandtaget, upp på spisen och vrider på spisknapparna på vägen. Det är också spännande att via soffan klättra upp i fönstret och äta krukväxter och dra i en lampsladd.
Hon är fortfarande i fasen där allt ska stoppas i munnen. Extremt ofräscht. För ett tag sen hittade Johanna en slö geting på golvet som hon försökte stoppa i munnen. Det var väl lite tur i oturen att den hann sticka henne på kinden innan den hamnade i munnen. Hon klarade sig från andra reaktioner än vanlig getingsticksmärta. När hon så igår såg ännu en randig och sömnig geting på golvet blev reaktionen tydlig, med ett skrik och helomvändning.
Johanna kommunicerar med kroppsspråk och gillar sång och musik. Ordförrådet består just nu av två ord som vi kan urskilja; "mä" och "daben". Vi har inte hittat den exakta översättningen.
Föutom ettåringen så har vi ju fyraochetthalvtåringen Hjalmar och åttaåringen Victor. Så här snygga var de när det var dags för skolfotografering.
Hjalmar har i höst lärt sig nästan hela alfabetet, med hjälp av en alfabetsvisa. Imponerande. Han har börjat visa ett litet intresse för att hålla i en penna och därmed skriva sitt långa namn. På måndagar övar han sin vattenvana på simlekis.
Victor lägger glatt många timmar i veckan på sin ishockey. Och ja, hockeypappan lägger också några timmar i ishallen. Under kommunens hälsovecka förra veckan ordnade Töråsskolan ett hälsolopp, där Victor sprang snabbast i sin klass.
I lördags sprang Maria Växjö Marathon. Hon var inte snabbast, men putsade klubbrekordet i AOK med några sekunder på tiden 3.39.00. Det var också en putsning av personbästa med nästan 20 minuter. Formen var god, vädret gynnsamt, banan flack och humöret på topp. Tack familjen för peppning och för att jag fått vara ute många timmar i löparspåret.
