Lerumsloppet 2013

De tre deltagarna från familjen Hörnquist hade fin dagsform under dagens utmaning; 

Lerumsloppet 2013. För Hjalmar var det premiär!

Victor sprang 1,6 km på tiden 8:13. Som en erfaren löpare var hans kommentar i målet att han fick en dålig start. Jo, det är trångt när 268 killar födda 2003 och senare ska starta. Lite som ett koutsläpp på våren. Hjalmar hade med sig sin personliga tränare (mamma) under loppet och hade tid att stanna och kolla på poliserna och deras bil, vid avspärrningarna. Det blev en tid på lite över 14 minuter. Tempot var inte högre än att Hjalmar kunde prata hela vägen...

Maria var otroligt stolt efter att ha sprungit Lerumsloppets 10 km på nytt personbästa; 45:51. Det resulterade i en 11:e plats bland de 133 tjejerna i klassen. Och då har det ju gått 6 månader och en vecka sen Johanna föddes.

Hjalmars cykelfest

Här har vi familjens stolte fyråring!

I samband med att våren kom till gatan och att Victor fick en ny och stor cykel ökade cykeltrafiken här väsentligt. Hjalmar inledde cykelsäsongen med sin balanscykel, som han hanterar snabbt och smidigt. Balansen har Hjalmar sedan länge, så Maria bestämde sig i måndags att innan veckan är slut ska Hjalmar kunna cykla själv på den vanliga cykeln, inklusive att starta själv. Med rätt slags motivation (muta) tog det Victor och Maria endast en timme att få Hjalmar att mästra fordonet. Att grannen Stella, som är yngre, redan kan cykla bidrog nog också till lite extra jädraranamma. Så till helgen har familjen cykelfest med chokladtårta garnerad med nonstop... Nu kan Hjalmar cykla! 

På fyraårskontrollen konstaterades att vikt, längd, hörsel, syn, ordförråd, tal, balans, motorik och social förmåga utvecklas normalt.  Det var vi inte oroliga för. Däremot ville Hjalmar inte rita någon gubbe. Så på BVC finns ingen huvudfoting signerad HH. Däremot ritade han en maskin. En "fissial-maskin". Ordet "fissial" (special) använder Hjalmar gärna. Det är enkelt att ta till om man inte vill eller kan beskriva diverse ting. Och sätter en extra dimension på enklaste pinne, frisyr eller smörgås.

Halvårsgammal

Nu är Johanna nästan 6 månader. Social och rörlig är två kännetecknande egenskaper. 

Dagens hälsokontroll med läkarundersökning visade att hon följer sina kurvor på ett bra sätt (6840 g och 66 cm). Besöket resulterade också i en remiss till barnmottagningen, för allergiutredning. Sannolikheten att hon skulle klara sig ifrån allergier/eksem/astma från föräldrarnas i övrigt fina genuppsättningar var väl ganska liten...

Vi har så smått börjat smaka små teskedar med vanlig mat. Smakisar, som de säger på BVC. Men vi anser väl ändå att Johanna helammar fortfarande. Med betoning på hel, eftersom det sker i princip varje timme, framförallt på natten.

Rörligheten sker i flera dimensioner. Klassisk rullning, vridning kring egen axel samt en begynnande hasning. Hon sitter stabilt i en matstol, men ropar högt om hon är ensam. Hon provar nya ljud och just nu är det så kallade kippa-efter-andan-ljudet på inandning kombinerat med att spruta saliv på utandning mest använt. Vi vet inte var hon funnit sin inspiration till detta.

Och så har de två första tänderna tittat fram. Uttrycket gråt och tandagnisslan beskriver känslorna som Johanna uttryckte när de två sylvassa gaddarna i underkäken bröt igenom tandköttet. De andra har fått sina första tänder ganska exakt vid 6 månader. Johanna fick sina vid 5,5 månader.

I veckan gick så äntligen tjälen ur marken i Floda. Nu är det bara fyra veckor kvar tills Johanna har båda föräldrarna hemma på föräldraledighet, för några vår- och sommarmånader. Hur ska det gå?

Fjällturné del 2

Här följer några bilder från andra delen av vår fjällturné 2013.

Familjen lämnade Sälen på skärtorsdagen, efter examen i skidskolan, och körde 58 mil norrut i delvis total ödemark. Under någon timme var enda tecknet på liv några vilsna renar mellan Särna och Sveg.

Framåt kvällskvisten kom vi fram till hotellet i Vilhelmina. Där såg vi inte ens några renar... Det innebar också att vi kunde börja långfredags morgon med att ensamma inta bubbelpool och bastu med bedårande utsikt över Volgsjön. Stärkta av detta betade vi sen smidigt av de återstående ynka 22 milen till Klippen. Victor och Niclas hoppade av i Hemavan och hämtade ut vårt skoterekipage. För på vintern kan man inte köra fram till stugan med bil. Då blir det skoter sista biten fram. Och det var ju en del packning... Observera att på bilderna här bär inte alla passagerare hjälm. Det har de gjort under färd, undantaget Johanna som åkt i sitt babyskydd i skoterpulkan.

Det är tradition i klanen Thelin/Hörnquist att fira påsk i Klippen. I år hade vi ovanligt nog hela två nykomlingar i påskfirandet; Edvin och Johanna. Därmed blev det också rekord i antal övernattande besökare (i alla fall i modern tid).

Johanna sov som en stock i sitt babyskydd under de riktigt guppiga turerna i skoterpulkan. Att äta ute var inte heller något problem för henne (eller Maria för den delen). Hon var helt enkelt ett smidigt knyte att ta med sig på fjället.

På långfredagen gjorde vi en liten skoterutflykt till Tängvattnet, där det snöade det rejält. På påskafton tog vi en lite längre tur till Jofjället. Där var både påskharen och Jens. (Påskharen såg vi bara spåren av). Jens fixade som vanligt en stor eld och berättade om sin riktigt lyckosamma fisketur dagen innan.

Vår egen fiskelycka var dessvärre inte stor. Däremot var Jens generös och delade med sig av en gris, vi menar röding, på 3,5 kg. Hur och var han fångat den är delvis dolt i dunkel, men pinfärsk var den. Niclas poserade glatt med djuret innan han fileade.

Från Söder i Stockholm till Klippen kom Lina, Andreas och Edvin. Ibland har det gått uppåt ett år mellan att vi ses. Nu duggar besöken tätare, till vår glädje.

Farmor/mormor fick fullt upp. Alltid var det nån som behövde hjälp på utedasset, med gröten, med läsläxan, behövde bli vyssad...

Resan hem delades upp i två etapper, med hotellstopp i Hudiksvall. Cirka 62 + 65 mil.
Och så här vacker är vår stuga, långt upp i norr (som Hjalmar uttrycker det). Hmm, jo det är fint med liggande panel i falurött...

Fjällturné del 1

Vår 9 dagar och cirka 240 mil långa fjällturné är avslutad. Här följer lite glimtar från första delen, på alpinanläggningen i Lindvallen.

 Hjalmar fyllde 4 år första dagen på turnén. Plötsligt blev han väldigt stor och fick ett ännu större ordförråd, som han tränat hela resan. Skidbacken är ett bra ställe att socialisera på och att inleda med frasen "Igår fyllde jag fyra år", ger garanterat en dialog.

För första året kunde de fyra äldsta Hörnquistarna åka upp till toppen tillsammans, för att se den stora snögubben och Valles värld. Hjalmar var inte ett dugg rädd när han åkte 8-sitsig stollift, men blev lite skraj när den uppstoppade, mjuka snögubben Valle var i närheten.

Alla pojkar gick i skidskola, där lärarna har rätt teknik och tålamod för att lära yngre skidåkare skidåkningens grunder och tjusning. Victor är nu säker och snabb i backen. Han drog med föräldrarna till PinkPark och utmanade med lite gupp. Hjalmar svänger och bromsar glatt själv i de flackare backarna och åker efter Niclas i de brantare. 

 Favoritkoncept i repris; vi delade storstuga med familjen Klasson och de gemensamma morföräldrarna. Morfar Anders var förmodligen den coolaste morfarn i backen och missar aldrig att åka över en sväng till Högfjället för att kolla läget i backarna där. När vi grillar korv till utelunch står morfar vid grillen och  tränger in våra korvar bland alla danskarnas pölsor. Mormor står för den höga servicegraden och gör det möjligt för trebarnsföräldrar att få åka skidor tillsammans!