Sensommar

Nog är det väl lite sommar kvar i luften?
Igår gjorde gänget en skogsutflykt. Tålamodet för att plocka svamp är inte det bästa hos Victor, även om han fick några gula kantareller i sin påse. Vi får locka med andra intressanta saker i skogen som gott fika (vem vill inte ha det?) och lite djur- och växtkunskap. Victors dagis har nu bytt namn från Stora och Lilla Kotten till Grankotten och Tallkotten. De kottarna har vi koll på nu.
Och så här skönt är det att ligga på en filt i solen i skogen efter en god fika!

Förra helgen var det kräftkalas för 3/4-delar av familjen. Victor däremot besökte Bredaryds marknad och underhöll mostrar och kusinen. Marknadsfynden bestod av en polis-t-shirt, en Blixtenballong och en glass. Dagens höjdpunkt var förmodligen VIP-turen med brandbilen på kvällen. Victor fick sitta fram och Magnus körde utanför samhället så att de kunde prova de olika sirensignalerna. Coolt!

Dopet

Fredagen den 31 juli döptes Hjalmar David Edvin Hörnquist i Vila kapell. Kyrkoherde Marcus Heutmann från Tärna församling stod för Guds ord medan vi och våra familjer i övrigt var väldigt aktiva i såväl dopgudstjänst som buffé och kalas efteråt. Bland annat hällde Victor upp dopvattnet, mostrarna sjöng En vänlig grönskas rika dräkt med prästen kompandes på gitarr, Mathilda och Lina läste högt, morfar ringde i klocktornets kyrkklockor och Niclas spelade gitarr när Maria sjöng Handens fem fingrar.

Hjalmar har fått två söta och trevliga faddrar, eller hur? Lina och Mathilda tar nu fadderansvaret och delade bördan att bära under själva dopet.

Vila kapell ligger utmed Blå Vägen ungefär 3 mil mot norska gränsen från stugan i Klippen. Från kyrkfönstren har man som besökare en vidunderlig utsikt över Överuman (det är här Ume älv börjar) och vackra snöklädda fjälltoppar.

Altartavlan i Vila kapell föreställer Jesus i fjällen (!), altarbeklädnaden går i sameflaggans färger och utsikten är som sagt en underbar fjällvy. Hela kapellet är så mysigt med mycket trä och hantverk. Med sådana kyrkolokaler skulle fler nog kunna tänka sig att gå till kyrkan...

Bara några stenkast från stugan rinner Mobäcken från fjället ner till Ume älv. Här hämtade vi Victors dopvatten 2005 och även till Hjalmars dop tog vi nu det klara bäckvattnet. Bäcken har för övrigt skänkt mycket glädje i form av bäcköring också.

Här har vi farmor i toppform. Utanför stugan, i solen och med både sina barn och barnbarn med sig!

Oliver och Victor fick träffas under några dagar när Oliver kom upp på dopet med sina föräldrar i husbilen. Det finns ganska mycket bus i dessa två lintottar och det finns mycket spännande kring stugan att utforska. Med hjälp av en skoterkälke plus lite brädor och verktyg kan man faktiskt bygga ett helt skoterekipage...

Niclas trivs som fisken i vattnet i Klippen. Han hanterar bland annat gärna flugspö, kamera och muurikka (stekhäll över elden).

Det blommade otroligt intensivt av mängder av växter och blommor. Blåbären var på gång i fjällen och nere i Umeå var de färdiga, så vi fick med oss en rejäl laddning hem att leva på ett tag. Hjortronblommorna hade tyvärr frusit bort i år, medan kantarellerna behöver några veckor till.

Hjalmar, "hjälmprydd krigare", verkade trivas i fjällen. På hans vägnar tackar vi familjerna för allt som gjorde vår fjällvecka med dop så härlig och minnesrik!

Fjällvecka med smålänningar

Under en vecka har vi nu varit uppe i stugan i Klippen. Huvudattraktionen var i år Hjalmars dop, vilket gjorde att familjen från Nennesmo/Bredaryd även gjorde oss sällskap. Vi höll tummarna för att de skulle gilla fjällen och att vädret skulle vara bra. Som tur var verkade smålänningarna tycka om vår vackra och avlägsna fjällidyll, som visade sig till stor del i sol.

Här är gänget samlat vid Ruttjebäcken, som är känd för sina vackra grytor och stenformationer. Picknicken här smakade bra dagen efter dopet, med rester från buffén i form av rökt renkött och fjällröding. Och aldrig smakar ju kaffet så gott som utomhus och dessutom i fjälluft.

Vi tog sommarlinbanan upp på kalfjället i Hemavan för att få se den härliga utsikten, bland annat över vackra norska fjälltoppar. Då fick vi också gå några steg på Kungsleden. Victor hade mycket "stark i benen" och fick gå själv i fjällen, medan Hjalmar åkte bärsele och Arvid bärryggsäck.

Mathilda och Robert var så här glada i fjällen och nedan poserar familjen Klasson med tre leenden.

Och är man uppe i Klippen med Niclas så erbjuds såklart fiske. Niclas visade Jens och Andreas var skåpet ska stå en vacker kväll vid Överuman;- ) Den öringen smakade fint! Sen tog han med Robert och Magnus ner till älven en kväll. Robert som så gott som aldrig hållt i ett haspelspö fick napp på första kastet!

Det är en lååång bilresa upp till Klippen. Vi åkte vägen via Umeå båda hållen och då är det 135 mil enkel resa. Är man fyra år så hinner man fråga många gånger hur långt det är kvar... Våra båda pojkar var i alla fall otroligt duktiga under resorna. Här ser vi hur vi åt frukost vid Höga Kusten-bron i onsdags morgon klockan 8, efter att påbörjat tillbakaresan från Umeå klockan 05.30. Den längsta dagsetappen var 98 mil och den tog 13 timmar. Vi har sett många av Sveriges landskap under vår resa minsann.

I veckan kommer fler bilder och reportage från fjällveckan och dopet...